Utan Etisk kompass
Det samhälle vi upplever i dag är, enligt många, medborgare och samhällsvetare ett resultat av ett många samkande, samhällsomdanande parametrar.
Våldsverkande aktivism och våld som en accepterad form av problemlösning; samt konfliktlösning.
Om vi sätter in en tidsparameter, för denna utveckling, kan man spåra den negativa utvecklingen tillbaks till 1069 då läroplanen för grundskolan ändrades och kristendoms undervisningen avskaffades, vilket resulterade i ett etiskt och moraliskt förfall, vilket, kom att prägla hela 1970-talet.
Allt skulle ifrågasättas. Framför allt, alla former av auktoriteter, politiker, institutioner, religioner, vetenskap och editioner. Alternativa, levnads och umgängesformer presenterades i ett dogmatiskt omstörtande, socialt rus, där inget var för helig eller värdefullt för att inte offras i den nya progressiva anarkin som drog fram över nationen, ivrigt påhejade av anarkister från vänster till höger och den s k ”fria kärleken” firade triumfer på bekostnad av alla stympade relationer, äktenskap och små gemenskaper. Storfamiljer utan struktur, stordrift av kulturella alternativ med samhällskritiska budskap, var viktigare i den nya läroplanen än; tio Guds bud, etik och moral. Allt skulle vara allas och allt skulle vara tillåtet.
Den syntetiska samhällsdoktrinen: ”allt är till för alla”! Formar nutidsmänniskan redan i förskoleåldern, vilket motverkar utvecklingen av en naturlig motvilja mot att tillägna sig andras ägodelar. Då det även i hemman, saknas en naturlig, etisk och moralisk, generationsärvd moral i etisk social grund för den prägling som den unga individen utsätts för, normbildningen att ske från betydligt mer obskyra och anarkistiskt formade, samhällsgrupper.
Alla barn får en uppfostran och en samhällsuppfattning, att bruka som, normgivande för livet.
Om denna uppfostran icke är den goda familjens etiska kompass, kommer andra att formulera.
Det livscredo som skall prägla ett helt liv. Genetisk, godhet och moral, är inte uppfunnet än, men kunskap om i hur, individen, omvärldsuppfattning, präglas från späd ålder, är erkänd kunskap.
Lever alltför många, att ignorera detta, med tragiska konsekvenser, som följd för den enskilde och samhället. Detta kan bevittnas, i all sin accentuerade tydlighet, i medias rapporteringar om samhällsvåldet vilket icke längre, betecknas som undantag från de nermala sociala mönstren. Snarare har hänsynslöshet bristande empati och respekt, fått utgöra social norm för, framför allt unga människors, sökande efter, identitet och gemenskap i de samhällsnormerande grupper som besatt, familjen och mer sofistiska, gemenskaper.
Tommy E Eriksson Luleå / Arne T Söderström Luleå/
Diakonisvenska Kyrkan / präst i svnska Kyrkan
Författwreoch
Debattör