Många idrottare har, idag, sin idrott som yrke påheltid och många lever gott på detta. Men hur ser arbesgivarnas ansvar u?
Med tanke på att det , dagligen, rapporteras om , mer eller mindre, allvarliga skador för utövarna, torde det vara dags för arbetarskyddet och skyddsombuden att stänga och anmäla, ett flertal farliga arbetsmiljöer. Men det kommer väl aldrig att ske, eftersom det finns en acceptans i samhället för gladiatorernas skador och utsatthet i deras riskfyllda arbete med att underhålla, de passiva, idrottskonsumenterna.
Eftersom Dras behandling och rehabilitering, oftast, belastar den allmänna sjukvården, torde det vara lämpligtatt skattebetalarna i landet, kräveratt ”arbetsgivarna, svarar för dessa kostnader, eller ombesörjer gedigna skadeförsäkringar. Om någn annan grupp arbetsgivare, skulle visa samma cyniska attityd till de som skadar sig på andra arbetsplatser, skulle de åtalas och drivas ur landet.
När får vi uppleva det första målet om arbetsmiljöbrott, i dessa sammanhang?