Tommys

Dikter från mörker till ljus… Förord Efter att ha drabbats av en stroke, förändrades livet och vardagen dramatisk. Allt invant och tryggt blev till osäkerhet och svåra hinder. Ett sätt att möta och bearbeta dessa ny a, förändrade livsvilkor var att försöka sätta ord åt de känslor och tankar som till en början tedde sig mycket mörka och tunga. Resultatet blev denna enkla skrift. Kanske kan någon kännaigen sig och finna vederkvickelse i dessa ord som beskriver min väg från mörker till ljus. Tommy eriksson författare© till min livskamrat vi gjorde god fart över vattnet. När vinden ökade och sjön blev grövre höll vi hårdare om varandra Den fjärran horisonten närmade sig hastigt när vinden plötsligt dog ut ur våra segel Men: vinden skall komma tillbaka och fylla seglen igen, Vår färd genom livet tillsammans får fortsätta åter igen.  Tommy Eriksson att se världen fastän mot samma himlavalv du och jag får skåda är horisonten ändå ej densamma för oss båda dit bort dit endast tro och aning kan sig leta dess sanning skall ock vi en dag få veta. på slak lina horisonten svajar inför mina ögon Jag har inget att hålla mig i. hela världen gunga omkring migoch mitt fotfäste är ostadigt jag kan störta omkull när som helst att focusera blicken framåt , har jag lärt mig men detta är mig icke heller till hjälp hjälplöheten kramar mitt innersta hindren är det förskräckande saker vi ser omkring oss då vi släpper målet med blicken när världen omkring oss är osäker och gungar är dett en välsignelse med tillvaronsfasta punkter trofasta vänner och en tro avund han går förbi ,itt hus jag sitter vid fönstret jag följer hans steg jag sitter då jag ej kan stå en gång i nu förfluten tid det kändes befriande att få glädjas över utsikten mot vardagen som lever på andra sidan glaset att få äga förmågan att glädjas och uppfatta glädjens läkande skönhet må jag bli förlåten när jag blott med avund följer människors vardagliga liv och gärningoch låter avund hindrar den äkta glädjen då avund tär på livets lyckokapital av rik och villkorslös förlåtelse kan jag få del av det för denna synd, kan jag restaurera det tempel där min ande dväljes. Där avund icke rymmes. Livets lott Ett stoft Som multnar i en murken bår Detta var en man, som du i går Han många djärva planer vävt Han talat många stora ord Han njutit av rymdens ljus Och tankens flykt Den tiden nu förrunnen är Som livet honom givit Av stoft han var Ock stoft han åter blivit belöningen: att se människan är en svår levnadskonst, jag ha fått lära mig, med änglabud: att skåda uppskattningen och tacksamhetens Ljus i en medmänniskas ögon.En människa som, liksom du, har mött en svårighet. en sorg, ett livshinder. Något som du kunnat förstå, och och visa deltagande, kanske bist;,lindra. Visa exempel på den oegennyttiga kärleken. att vara där för någon, sade du Ja! till då du valde att vara en evig varelse. Någon evig älskad medmänniska kan känna och uttrycka tacksamhet över dig. Kan något var större?! det är belöningen i din roll som evig varelse Se och hör fler som kommer i din väg. då blir du till välsignelse och får uppenbara godheten. besviken med ett krampaktigt grepp om själen likt en orm som vill krama livet ur sitt byte förväntningar, längtan gör tappert motstånd likt balonger vill de utvidga sig ta plats men likt balongen finns endast den inandade kraften ett ljus tändes inom mig jag minnes en lärdom mig gavs för så länge sedan på det ålderdomliga språket är ”inandad” kallat; inspiratio -inspiration- må jag i uppgivenhetens kamp finna inspirationen För att ånyo få hoppas och längta i tacksamhet. till livet, tingen och medvandrare på livets stig. EN RUTIG ZEBRA Vore jag en rutig Zebra Väckte jag nog ej större nyfikenhet Mer uppmärksamhet Människor jag möter tittar på mig Påvägen hem från affären. Jag sitter i min rullstol Människor tittar Min hustru går bakom mig Och bär fulla kassar Människor tittar på mig En man som inte kan hjälpa sin kvinna…? Frågande blickar Dömande blickar Jag förbannar min rullstol Vad gjorde jag icke för Att blott en kort stund Få dela hennes börda Jag ät uttittad, granskad och bedömd. Men förstå då! Jag har icke valt detta! ©tommy E Eriksson Dömande blickar Jag förbannar min rullstol Vad gjorde jag icke för Att blott en kort stund Få dela hennes börda Jag ät uttittad, granskad och bedömd. Men förstå då! Jag har icke valt detta! bräckliga Lerkärl ”han lägger sin skatt i bräckliga lerkärl” ett bräckligt lerkärl jag är som formats av skapelsens stora konstnär fastän kärlet formats av kärleksfull hand uppstår där faktiskt sprickor ibland dock sprickan till glädje kan bliva likväl då ljuset den vägen kan finna min själ den onda blomman bortom horisonten ett intensivt ljus tusen solar mörknar i dess sken solens växter fortvinar, förgörs Växtens namn är malört omvittnad är den hos apokalyptikerna. växtens ryska namn är Tjernobyl DITT OCH MITT allt mitt är ditt allt mitt är ditt allt ditt är mitt det är det vi kallar vårt det binder oss samman som ett kitt när livet ter sig svårt så är jag din och du är min vår styrka finns hos oss de band som livet bundit med må icke brytas loss en viktig fråga fågelsång I sommarmorgons lätta, klara skimmer säg; finns den där om inget öra den förnimmer Den våg som emot stranden slår och suddat bort de barnaspår som vittnat om en yster lek på sommarstrand i vågen kanske spår nu finns, som då var tryckt i sand Nu av havet gömt. Av oss som såg det också glömt bortdömt av tidens tand. säg fanns de ändå en gång där som vittne om de små ty nu finns inga fotspår kvar Säg fanns de där just då? när vågen sakta slog mot land.  Tommy Eriksson EN LITE FÅGEL SÅG MIG en liten fågel utanför mitt föster i soluppgång i går den knackade försynt med näbben och sporde hur jag mår en liten oansenlig fågel såg mig och ville ärligt efterhöra hur en liten mänska mår innan han flög till skogen åter sade han: ”jag kommer gärna åter om jag får” en riktig vän är den som frågar efter dig och hur du har det Och som dessutom tar sig tid att efterhöra svaret.  Tommy Eriksson Flickan som skulle bli min musiken kom från den lilla lokalen mitt i byn åskan mullrade i öster och regnet hängde tungt i skyn lokalen låg i mörker när jag öppnade dörren och klev in där i ljuset från ett fönster satt hon flickan som skulle bli min. från högtalarna hördesClyde mac Phatter sjunga ”only you- bara du med sina vackra ögon hon vände sig mot mig och tog min hand i sin, nu visste jag bestämt att detta var flickan som skulle bli min. vi lämnade lokalen, tillsammans vi gick hand i hand under samma paraply i ett stilla sommar regn en ljummen vind såg vi morgonen gry jag och den flickan som skulle bli min visattte oss tillsammans och njöt av sommaren till långt fram på morgonen vi kysstes första gången och ville ej gå in, trots regnet och natt kylan ville jag vara med flickan som skulle bli min framtiden är min i morgon är idag igår jag vill möta alla de dagar somjag får i varje ny dag en framtid för mig står  Tommy Eriksson FRAMTIDEN KOMMER TILL MIG Nu är, för mig, inte alltid bäst. Igår är var jag vistas allra mest. Jag vet att; om jag bara bidar still Framtiden då mig kommer till. ©Tommy E Eriksson Sommarrosens prakt I sommarns prakt jag njöt av rosens doft och sköra rodnad. Med höstens kalla vind Forloades båd doften och Dess rosa kind. På frusen jord nu ligger Minnet av en ljuv och solig tid Snart gömd av vintern i sin frusna frid. ©Tommy E Eriksson I KASSAKÖN Främlingar ofrivilliga möten försiktiga blickar beröringsrädsla utlämnade linan svajar blickar söker fäste och trygghet obekanta röster osäker mark, som vore den minerad de mentala och sociala felstegen parreras varsamt torr i munnen äntligen framme  Tommy Eriksson I SKAPELSEN se dig om, min vän upplev skapelsen och var med i allt det stora som sker. Se grönskande ängar, känn vinden som smeker ditt hår, känn gräset du går på, Upplev skaparens spår Tack för grönskande ängar, tack för vindens lek i mitt hår, tack för skapelsens lovsång Tack för jag också tacka får I STORMENS ÖGA Vid havets strand jag ser mot horisontens rand. enen vind av sorg och världens oro likt en mur framför mig står livets bråte virvlar runt omkring och luften fylls av allehanda oviktiga ting förhoppningar som grusats, löften som svikits likt ett ogenom trängligt töcken som hotar kasta mig omkull det är en stormvind för för uppvaknandets skull allt mer jag dras mot stormens rand närjag, genom töcknet, ser en utsträck hand den leder mig bestämt mot stormens öga där är lugn och ro i stormens öga vill min ande bo ljudlöst att bli hörd, att bli sedd få uppmärksamhet inte bara ett behov, även rättighet Se mig! hör mig! bekräfta att jag finns! tystnaden ser igenom mig den lyser mig in i själen jag vill ropa sönder tystnaden jag vill höra den falla till golvet som krossad is Lugnet kommer När ovädret dragit vidare Åskan har tystnat, Regnet upphört Vinden mojnat Då kommer; Tystnaden, lugnet Friden och ron. Ett fallande löv slå hårt mot jorden Myrorna stampar på sin väg mot stacken. Livstecken Sedan Tystnaden Den välsignade och välgörande tystnaden är kommen. längtan längtan det är något som endast tama fåglar tvingar de vilda däremot tvekar ej att pröva sina vingar medan potatisen kokar tid är oss given i rikligt mått minuter,sekunder, för hela livet vi fått tillsammans de länkar månader och år det kallas vardagen; den tid vi får och dagen , så flyktig, blir snart;igår för någon liten tid sedan, idag var en framtid Nu är framtiden upphunnen och tiden att verka är förrunnen. när ljuset bryter in när morgonljuset väcker mig ligger ofta dimman tung i landet mellan skog och myr är dagen ännu ung än mörkret håller noga vakt hör dpovens drill, bak bergets kam då solen bryter fram då lättnad fyller upp mitt sinn i stunden då luset bryter in Det som var mörkt och kallt och grått av ljuset nu ny fägring fått och lovets fägring, då blir min när morgonljuset bryter in  Tommy Eriksson ….och den ljusnande framtid är vår ljud av glädje och fröjd, musik, skratt och gamman det var de unga, de livsbejakandeoch den midsommarlövade dansbanan Sommarnattens ljus och dofter gav dem liv och glädje, hos varandra också förväntningar,tilltro hopp världen var lika ljus som sommar natten Så tycktes även framtiden te sig. Då; som ett jordskred, föll mörkret.  Tommy Eriksson TVÅSAMHET jag var en du var en och utvecklades så vi äro ej mer en och en som önskar bliva två ensanhet blir tvåsamhet det livet är verkligt liv vi vet det mycket väl så blev vi två onyo ett med ett gemensamt liv Vår väg till liv i enighet vi livets frukter dela får och aldrig söndra våra liv de frukterna mörmår de två de skulle varda ett och aldrig skiljas åt på upptäckts färd i livets land där med varandra får vi följas åt mot framtid som ej tecknats än, vi är på tvåsamstråt  Tommy Eriksson TANKENS VÄSEN den tanke som är född i själens djup är den fördold när väl den funnen är kan tanken leva om ej jag är här den tanken;stor och djup som ville själen engagera Kan tanken tänka sig att även utan mig ock existera.  Tommy Eriksson ÄLGPASSET skogsdjup tystnad, grå kall dimma på pass i tidig morgontimma doftfrån nykokt kaffe över kådrik eld dimman upp på blad och barr tillvattendropp utfälld en vattendroppe växer till och faller tongt till jorden jag skådat fått ett kretslopp för mig vorden Där bakom rök och dimma en rörelse jag ser en stor och mäktig skugga då böjer jag mig ner och greppar om geväret som tätt intill mig var med fem patroner laddar jag och därmed är jag klar jag kisar i mit kikarsikte ser den stor och mörkoch sinnena då spänns jag kröker så mitt finger en knall jag hör och stöt i axeln känns han levde stolt, han levde fri hans öde: människoföda bli med djup respekt och vördnad hans öde vittnar jag en skogens konung mötte mig en kall och dimmig dag att skatta det naturen ger en skyldighet och rätt vi äger rätten endast om vi vårdar detta rätt  Tommy Eriksson trädet vid bäcken om jag var ett träd jag växte vid ett vattenflöde solstrålar lyste upp kronan min mina rötter sträckte sig till källans friska flöde mi enda oro är att detta icke är mitt blida öde utan det att källan går i sin  Tommy Eriksson vid sidan av vägen vägen som slingrar sig fram vägen genom livet händelser stora och viktig, betydelsefulla småsaker utan brtydelse oviktiga ser mig frågar inte efter mig där jag sitter vid vägen någon stannar till jag böir medveten någon ser mig frågar efter mig där jsg sitter vid vägen bilden förefaller mig bekant livets fröjder livets uymaningar voro mina följeslagare och mitt sällskap efter vägen även om jag handlade i oförstånd var de där nu är skymningen uppenbar och det förlåtande diset rymmer en utsträckt hand till mig där jag sitter vid vägen  Tommy Eriksson livets rätt varför skulle jag ha rätt till livets överflöd innan andra detta får till livets nödtorft och till dagligt bröd  Tommy Eriksson MIN MUSIK som mycket ung jag ändå lärde mig att livet, världen, av musik var fylld en gång den även blev mig given då min tid på jorden blev förgylld men så en dag togs den ifrån mig rn tung förlust jag ej fattat än svårt sorgesamt förlora trogen vän en innerlig önskan inom mig jag bär närjag i toners saknad vandrar här min trägna bön i detta är: ”giv mig min musik igen”” en svår förlust av nära vän måhända vore lika svår jag änndock fälla kan en tår  Tommy Eriksson vår i cyberrymden Med längre dagar, mera ljus så vårens ankomst sker till slut då vårsol värmer gård och hus vi vet att vintern loggar ut med klargul sol i ljusblå rymd gläds varje fruset sinn oc fröjas gör då varje själ när våren loggar in  Tommy Eriksson fridens bakgrund Vår värld kunde vara ett fridens hem på krig och örlig vi skulle akta om vi människor blott lärde oss; Lyssna till fakta  Tommy Eriksson ordens mening jag ville kunna beskriva Skapelsens storhet och dess lovsångs ljud så att man i texten kände och anade Gud I ORDETS TJÄNST ordet är en gåva att leva i att leva med att leva för ordets makt är stor makt att förändra makt att förneka makt att förhärda makt att förringa makt att förleda makt att försvara ordet fängslar ordet befriar ordet befläckar Ordet renar ordet är död ordet är liv ordet kan uppbygga ordet kan nedstörta Det uttalade ordet kan icke bli outsagt Det kan icke vända åter Det verkar sitt uppdrag och syfte ordet verkar över tiden med hela sin kraft vaka över ordet utgivande det utsagda är och förblir. Ordet kan splittra är ordet kan förena ordet är givet att bruka ordets makt är given den som Ordet vill förvalta ordet är i nåd oss givet BILDEN I STENEN Skulptören skapar med möda vackra ting ur stenen den döda, den kalla, oformliga som under konstnärens verktyg och hand förlöser vad den i sig dolde och artisten sin tanke om bilden kunde följa; Sstenen Den kalla och grå får uppenbara det den lyckats att dölja och fullföljt sitt öde då verket kan sin fullbordan få HAN Han , som med ett ord kan stilla stormig sjö Han, som vakakar över varje liv som dö han, som inspirerar till en symfoni han som tar sig tid att vara näta vid varje liten människa som fäller sorgsam tår Han, som äger kraft att hela själrns sår han, som föder livet ur ett torkat frö kommer nära varje varelse som skall dö han, som bringar glädje,liv och himmelskt ljus bereder oss en plats uti sin faders hus han som giver kraft där kraften finns ej mer han, som älskae oss trots alla fel han ser varje barn som gråter tar han i sin famn torkar allas tårar med en faders hand när svårigheter så oss griper an vet vi att vår trygghe, det är Han. DU Du, är vinden som susar i säven, vinden som berör varje löv och varje strå, Vinden som smeker min kind och rufsar om i mitt hår. Du, är stjärnehimlens tindrande diamanter. Du är soluppgången somförebådar den nya dagenoch ljuset Du. Ärvågens stll brus mot strandens stenar. Du, är fjärilns färgrika hälsning till blomman du, är lärkan högburna hälsningar till våren Du, är doften av nybryggt kaffe i bersån. du, är budetfrån änglarymden om frid i sinnet med kärlek stor. tills döden skiljer oss åt Den hand du hållit uti din Den hand som ofta smekt din kind. En gång när kraften flytt och allt som en gång varit nytt, nu hör till det som en gång var när livets höst oss famnar, är minnena som vi har kvar, Det som våra tankar samlar. en dag jag inte mera kan hålla handen din, som förr, i handen min. Den dag då livet är ej mer. jag hoppas framför mig jag ser Det leende av kärlek stor. Som ledde våra öden. En kärlek, ‘ en så oändligt stor Att den besegrar döden. FJÄRRKONTROLL Den spröda fjärilsvingen där fjärran bortom tingen försiktigt den omkring sig rör och livet i sin rymd den stör en sällsynt våg av energi ur tidernes analer där fjärran skeenden den sår ur kaosets fraktaler på samma sätt vi torde akta och våra ord med skärpa vakta Det utsagda är en frisläpt kraft i samma stund det säges vilket syfte ordet än har haft på nytt av tid det väges och kan bli en fördärvets kraft då det aldrig kan osägas  Tommy Eriksson när dimman lättar så kom den då stunden då stunden närljuset vände åter När goda vänners goda tankar och böner skingradede gråkalla dimman då började orden flöda ur min penna igen ochtonerna ville än en gång tränga upp genom min strupe. färgen på mina penslar ville åter fästa på duken Skuggor förvandlades till gestalter goda kärleksfulla och Omtänksamma.Tonerna vill åter tränga upp ur min strupe. livet bjuder mig att delta. psalm om Seskarö i stilla vatten långt upp i nord Gud lät ett fäste uppstå det blev våra fäders jord som ock för oss bestå här släkten brukat hav och skog och riklig visdom värvat den gåvan riklig är och nog för oss att också ärva Ett tempel restes mitt i byn till bön och lovsång kalla än klockors klang oss alla här släkten burit fram till dop, och unga par går kyrkan fram när de i äktenskap inträder högt ovan himlen välves över oss i midvintertid fylld av stjärnebloss i midsommartid med ljus och grönska de som gick före oss nu vilar fäderna i evig frid och ro vi minner alla dem och arvet gud välsignat som vi får kalla hem från hav och land på denna helga ö  Tommy Eriksson Också för mig? Besvikelsens kvarnsten tynger mig Den hotar dra ner mig i bitterhetens vardagshav ingen kan jag klandra Ingen kan jag skylla min lott är sådan att; En del av livets goda ej längre är för mig att dagen min förgylla Nollaccceptans Så kom då dagen Då möjligheterna knackade på dörren. Kunniga människor änglalika människor som skulle bistå mig. Det fanns en väg tillbaks så sades det Nog ofta för att vinna sanningsvärde. Mitt i glädjen ryggade jag tillbaka då priset nämndes; acceptera bejaka det som är. Min själ rös som av kyla jag ropade stumt Aldrig!  Tommy Eriksson alla änglar har inte vingar ”Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro. Han leder mig på rätta vägar. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag intet. Ty du är med mig, din käpp och stav, de trösta mig”. Mörkret omkring mig var kompakt. Världen var skuggor skuggor från det förflutna skuggor ur framtiden konturlösa skuggor kalla skuggor. Så återvände livet Jag fick öppna mina ögon och där var hon; min ängel. Under skuggornas tid höll höll hon mig i handen talade med mig bad med mig bad för mig styrkte mig när jag ville ge upp. Den ljuvaste av alla stämmor trängde igenom mörkret och demonernas dans. Som när ett barn föds bländades jag av ljuset när jag öppnade mina ögon hon såg på mig. Oceaner av kärlek rymdes i den blicken. Tacksamhetens överväldigande känsla grep min själ Tacksamheten över att än en gång kunna tacka. I denna stora oändliga rymd av livsgivande kärlek fick jag kasta mig ut utan rädsla utan krav bara leva. Vilken lycka att få krama en hand att någon torkar en tår på min kind Min ängel vare tack och lov  Tommy Eriksson avund han går förbi ,itt hus jag sitter vid fönstret jag följer hans steg jag sitter då jag ej kan stå en gång i nu förfluten tid det kändes befriande att få glädjas över utsikten mot vardagen som lever på andra sidan glaset att få äga förmågan att glädjas och uppfatta glädjen läkande skönhet må jag bli förlåten när jag blott med avund följer människors vardagliga liv och gärning avund hindrar den äkta glädjen avund tär på livets lyckokapital med rik och villkorslös förlåtelse för denna synd kan jag restaurera det tempel där min ande dväljes. Där avund icke rymmes. belöningen: att se människan är en svår levnadskonst, jag ha fått lära mig, med änglabud: att skåda uppskattningen och tacksamhetens Ljus i en medmänniskas ögon.En människa som, liksom du, har mött en svårighet. en sorg, ett livshinder. Något som du kunnat förstå, och och visa deltagande, kanske bistå,lindra. Visa exempel på den oegennyttiga kärleken. att vara där för någon, sade du Ja! till då du valde att vara en evig varelse. någon evig älskad medmänniska kan känna och uttrycka tacksamhet över dig. kan något var större?! det är belöningen i din roll som evig varelse se och hör fler som kommer i din väg. då blir du till välsignelse och får uppenbara kärleken till allt skapat. besviken med ett krampaktigt grepp om själen likt en orm som vill krama livet ur sitt byte förväntningar, längtan gör tappert motstånd likt balonger vill de utvidga sig ta plats men likt balongen finns endast den inandade kraften ett ljus tändes inom mig jag minnes en lärdom mig gavs för så länge sedan på det ålderdomliga språket är ”inandad” kallat; inspiratio inspiration må jag i uppgivenhetens kamp finna inspirationen för att åyrt få hoppas och längta i tacksamhet. till livet, tingen och medvandrare på livets stig.  Tommy Eriksson bräckliga Lerkärl ”han lägger sin skatt i bräckliga lerkärl” ett bräckligt lerkärl jag är som formats av skapelsens stora konstnär fastän kärlet formats av kärleksfull hand uppstår där faktiskt sprickor ibland dock sprickan till glädje kan bliva likväl då ljuset kan finna väg till min själ den onda blomman bortom horisonten ett intensivt ljus tusen solar mörknar i dess sken solens växter fortvinar, förgörs växtens namn är malört omvittnad är den hos apokalyptikerna. växtens ryska namn är tjernobyl.  Tommy Eriksson DITT OCH MITT allt mitt är ditt allt ditt är mitt det är det vi kallar vårt det binder oss samman som ett kitt när livet ter sig svårt så är jag din och du är min vår styrka finns hos oss de band som livet bundit med må inte brytas loss I SKAPELSEN se dig om, min vän upplev skapelsen och var med i allt det stora som sker. Se grönskande ängar, känn vinden som smeker ditt hår, känn gräset du går på, Upplev skaparens spår Tack för grönskande ängar, tack för vindens lek i mitt hår, tack för skapelsens lovsång Tack för jag också tacka får HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR I vila och ro får jag betrakta och reflektera. Genom den gråkalla höstdimman synes ängarna gula Trädens vissnande löv, som med färgglans hälsat hösten, Samlas nu på den kalla jorden. i Mörkröda klasar hänger rönnbären på avlövade grenar, en påminnelse om den fruktbara tid som svunnen är. Nu i sista stadiet av sin närvaro bereder de budskap om liv. I i varje bär rymmes ett frö. dåHöstens fåglar, mättas och styrks inför vintern, giver de även hopp om nytt liv ® Tommy E Eriksson SINNETS FRÅGA den lärkas ljuva ton som smekt vårt öra säg; fanss den där om ingen människa den kunde höra? och spåren uti sanden av barnafötters lek på stranden var finns de nu när havets vågor svept där över om aldrig någon detta såg, kan spåren sparats i en våg? och trädet som i skogen föll det största av dem alla Murgrönan där inget fäste finns, en växt där ändock hänger och sommarvärmen mins och nu för livet klänger på en mur i råkall vind men ändock grön och full av liv invid min grind. Den är för mig ett vittne om att livet som med grönskan kom kan finna fäste även där;tillvaron ogästvänlig är tommy Eriksson säg; står det ännu ståtligt kvar om ingen hört det falla? FÅGELSÅNG I SOMMARMORGONS LÄTTA KLARA SKIMMER SÄG FINNS DEN DÄR OM INGET ÖRA DEN FÖRNIMMER Den våg som emot stranden slår och suddat bort de barnaspår som vittnat om en yster lek i vågen kanske spåren finns som då var tryckt i sand av havet gömt av oss som såg det också glömt bortdömt av tidens tand. säg fanns de ändå en gång där som vittne om de små ty nu finns inga fotspår kvar säg fanns de där just då?  Tommy Eriksson EN LITEN FÅGEL SÅG MIG en liten fågel utanför mitt föster i soluppgång i går den knackade försynt med näbben och sporde hur jag mår en liten oansenlig fågel såg mig och ville ärligt efterhöra hur en liten mänska mår innan han flög till skogen åter sade han: ”jag kommer gärna åter om jag får” en riktig vän är densom frågar efter dig och hur du har det och som dessutom tar sig tid att efterhöra svaret. en psalm om Seskarö i stilla vatten långt upp i nord Gud lät ett fäste uppstå det blev våra fäders jord som ock för oss bestå här släkten brukat hav och skog och riklig visdom värvat den gåvan riklig är och nog för oss att också ärva Ett tempel restes mitt i byn till bön och lovsång kalla än klockors klang oss alla här släkten burit fram till dop, och unga par går kyrkan fram när de i äktenskap inträder högt ovan himlen välves över oss i midvintertid fylld av stjärnebloss i midsommartid med ljus och grönska de som gick före oss nu vilar fäderna i evig frid och ro vi minner alla dem och arvet gud välsignat som vi får kalla hem från hav och land på denna helga ö de levat som apostlarna av välsignad fisk och bröd trots tungt och slitsamt vardagslivman vilodagen viljat ära då guds ord fått dem nära undergröna tallars sus enlovsång ännu sändes till himmelen. Likt havets brus den hopp och frid utsänder. Flickan som skulle bli min musiken kom från den lilla lokalen mitt i byn åskan mullrade i öster och regnet hängde tungt i skyn lokalen låg i mörker när jag öppnade dörren och klev in där i ljuset från ett fönster satt hon flickan som skulle bli min. från högtalarna hördesCclyde macphatter sjunga ”only you- bara du med sina vackra ögon hon vände sig mot mig och tog min hand i sin nu visste jag bestämt att detta var flickan som skulle bli min. vi lämnade lokalen, tillsammans vi gick hand i hand under samma paraply i ett stilla sommar regn en ljummen vind såg vi morgonen gry jag och den flickan som skulle bli min visattte oss tillsammans och njöt av sommaren till långt fram på morgonen vi kysstes första gången och ville ej gå in, trots regnet och natt kylan ville jag vara med flickan som skulle bli min.  Tommy Eriksson framtiden är min i morgon är idag igår jag vill möta alla de dagar somjag får i varje ny dag en framtid för mig står  Tommy Eriksson fridens bakgrund Vår värld kunde vara ett fridens hem på krig och örlig vi skulle akta om vi människot lärde oss yssna till fakta  Tommy Eriksson ordens mening jag vill kunna beskriva Skapelsens storhet och dess lovsångs ljud så att man i texten kände och anade Gud  Tommy Eriksson I KASSAKÖN Främlingar ofrivilliga möten försiktiga blickar beröringsrädsla utlämnade linan svajar blickar söker fäste och trygghet obekanta röster osäker mark, som vore den minerad de mentala och sociala felstegen parreras varsamt torr i munnen äntligen framme  Tommy Eriksson I ORDETS TJÄNST ordet är en gåva att leva i att leva med att leva för ordets makt är stor makt att förändra makt att förneka makt att förhärda makt att förringa makt att förleda makt att försvara ordet fängslar ordet befriar ordet befläckar Ordet renar ordet är död ordet är liv ordet kan uppbygga ordet kan nedstörta Det uttalade ordet kan icke bli outsagt Dt kan icke vända åter Det verkar sitt uppdrag och syfte ordet verkar över tiden med hela sin kraft vaka över ordet utgivande det utsagda förblir Ordet som kan splittra är ordet som även kan förena ordet är givet att bruka ordets makt är given den som Ordet vill förvalta ordet är i nåd oss givet  tommy Eriksson I SKAPELSEN se dig om, min vän upplev skapelsen och var med i allt det stora som sker. Se grönskande ängar, känn vinden som smeker ditt hår, känn gräset du går på, Upplev skaparens spår Tack för grönskande ängar, tack för vindens lek i mitt hår, tack för skapelsens lovsång Tack för jag också tacka får I STORMENS ÖGA vid havets strand jag ser mot horisontens rand. enen vind avsorg och världens oro liktben mur framför mig står livets bråte virvlar omkring och luften fylls av allehanda oviktiga ting förhoppningar som grusats, löften som svikits likt ett ogenom trängligt tökken hotar kasta mig omkull det är en stormvind för för uppvaknandets skull allt mer jag dras mot stormens rand när genom töcknet ser en utsträck hand den leder mig bestämt mot stormens öga där är lugn och ro i stormens öga vill min qande bo jag vill vakna med dig jag vill vakna med dig, när solen stiger när nattens skuggor skingras och gråkall dimma flyr jag vill se dig först av allt när dagen gryr. Få ta din hand i min och känna hur solen värmt din kind få stå framför vårt hus och uppleva morgonens lätta, klara skimmer och möta dagen som kommer, som om liv och värme minner vi i väster morgongöken hör jag vill vakna med dig när dagen bräcker och till naturens kör vi varandra händerna räcker och än en dag till oss så gives att lägga till de tusentals vi redan minnes.  Tommy Eriksson Kanariefågeln Jag höjde mitt huvud och sträckte på nacken. Jag ville se horisonten men burens täta galler hindrade mig Mina vingar försökte sträcka sig, fulla med minnen om hur det var att glida fram under den blåa hinmlen och skåda ner på skapelsen. Nu bär de mig inte ens fram till burens galler, det bodde en sång i min strupe. Den togs ifrån mig men minnet av lovsången vill bubbla fram . Men allt jag hör är tystnad. Det som var, är mitt nu. I det förgångna får jag söka tröst för min svikna längtan. En längtan som ingen kan ta ifrån mig trots att det endast syns ett ogästvänligt färglöst dis där. Lockande horisonter en gång funnits; jag vill flyga igen. Jag vill sjunga igen. Sjunga lov och slippa förbanna. Ge mig tillbaks mitt liv.  Tommy Eriksson ljudlöst att bli hörd, att bli sedd få uppmärksamhet inte bara ett behov, även rättighet se mig! hör mig! bekräfta att jag finns! tystnaden ser igenom mig den lyser mig in i själen jag vill ropa sönder tystnaden jag vill höra den falla till golvet som krossat glas  Tommy Eriksson längtan något drages till något likt ett annat universum och sträcker ut i det oprövade. okända; Längtan endast tama fåglar känna längtan de vilda flyger medan potatisen kokar tid är oss given i rikligt mått minuter,sekunder, för hela livet vi fått tillsammans de länkar månader och år det kallas vardagen, den tid vi får och dagen , så flyktig blir snart;igår för någon liten tid sedan, idag var en framtid nu är framtiden upphunnen och tiden att verka kan vara förrunnen när ljuset bryter in när morgonljuset väcker mig ligger ofte dimman tung i landet mellan skog och myr är dagen ännu ung än mörkret håller noga vakt hör dpovens drill, bak bergets kam då solen bryter fram då lättnad fyller upp mitt sinn i stunden då luset bryter in Det som var mörkt och kallt och grått av ljuset nu nt fägring fått och lovets fägring , då blir min när morgonljuset bryter in Murgrönan där inget fäste finns, en växt där ändock hänger och sommarvärmen mins och nu för livet klänger på en mur i råkall vind men ändock grön och full av liv invid min grind. Den är för mig ett vittne om att livet som med grönskan kom kan finna fäste även där;tillvaron ogästvänlig är tommy Eriksson och den ljusnande framtid är vår ljud av glädje och fröjd, musik, skratt och gamman det var de unga, de livsbejakandeoch den midsommarlövade dansbanan Sommarnattens ljus och dofter gav dem liv och glädje, hos varandra också förväntningar,tilltro hopp världen var lika ljus som sommar natten Så tycktes även framtiden te sig. Då; som rtt jordskred, föll mörkret. på slak lina horisonten svajar inför mina ögon jag har inget att hålla mig i. hela världen gunga omkring migoch mitt fotfäste är ostadigt jag kan störta omkull när som helst att focusera blicken framåt , har jag lärt mig men detta är mig icke heller till hjälp hjälplöheten kramar mitt innersta hindren är det förskräckande saker vi ser omkring oss då vi släpper målet med blicken när världen omkring oss är osäker och gungar är dett en välsignelse med tillvaronsfasta punkter trofasta vänner och en tro SINNETS FRÅGA den lärkas ljuva ton som smekt vårt öra säg; fanss den där om ingen människa den kunde höra? och spåren uti sanden av barnafötters lek på stranden var finns de nu när havets vågor svept där över om aldrig någon detta såg, kan spåren sparats i en våg? och trädet som i skogen föll det största av dem alla säg; står det ännu ståtligt kvar om ingen hört det falla? sommarminnen vid mitt fönster utanför mitt fönster naturen visar mig färger; vackra, skira i sällsam färgprakt nu naturen klär sig inför den tid då snö och is i fångenskap skall hålla frön och blommor förunnen är nu den tid vi kallat sommar med iskall vind nu hösten bådar vad som kommer inom oss minner vi den tid vi kallar sommar Naturens kör nu tystnat har blott vindens sus sig dröjer kvar med sträck från söder skall än en gång återvända fåglars sång när våren förebådar det som kommer den ljuva tid vi kallar sommar STRIDENS FARA det är en risk att sig in i striden giva i sämsta fall vi kunna lika våra fiender då bliva I striden inget finns att vinna bland de sargade vi kan oss själva finna UPPE PÅ ÅTTA när skoningslöt livets slag emot mig faller och mig till golvet fällt när otryggheten mig greppar utan måtta jag reser mig när dommaren räknat till åtta TACK när hjärtat fylls av djup, djup smärta och själens sång blott lyder: ”ACK”! när morgonljuset flor har fått en svärta får jag ändå säga: TACK! tack för kärlek och för godhet, tack för goda vänners trohet som har kommit mig till del tack för nåden och förlåtelsen för var gång jag gjort fel. TANKENS VÄSEN dentanke som är född i själens djup är den fördol när väl den funnen är kan tanken lev om ej jag är här den tanken;stor och djup som ville själen engagera kan tanken tänka sig att utan mig ock existera. TEMPUS jag var en problemlösare jag hade inflytande jag sågs och respekterades jag kunde jag visste jag var jag är ett problem jag saknar inflytande jag är osynlig och osedd jag kan inte även om jag vet. till min livskamrat vi gjorde god fart över vattnet. När vinden ökade och sjön blev grövre höll vi hårdare om varandra Den fjärran horisonten närmade sig hastigt när vinden plötsligt dog ut ur våra segel Men: vinden skall komma tillbaka och fylla seglen igen, vår färd genom livet tillsammans får fortsätta åter igen. Tillbaka till framtiden Idag var framtiden igår en gång för många tusen dagar sedan var nu; en avlägsen framtid Men ändå en framtid fylld av möjligheteroch utmaningar en framtid för lycka, framgång och frid. Något hände efter vägen. Det som var så upplyst och berett blev dimmigt, mörkt och ovisst. Trots det är imorgon ännu otecknad och idag blir igår Må vi kunna göra gott idag och få skörda gott i morgon. trädet vid bäcken om jag var ett träd jag växyr vid ett vattenflöde solstrålar lyste upp kronan min mina rötter sträckte sig till källans friska flöde mi enda oro är att detta icke är mitt blida öde utan det att källan går i sin TVÅSAMHET jag var en du var en och utvecklades så vi äro ej mer en och en som önskar bliva två ensanhet blir tvåsamhet det livet är verkligt liv vi vet det mycket väl så nlev vi två onyo ett med ett gemensamt liv Vår väg till liv i enighet vi livets frukter dela får och aldrig söndra våra liv de frukterna mörmår de två de skulle varda ett och aldrig skiljas åt på upptäckts färd i livets land där med varandra får vi följas åt mot framtid som ej tecknats än vi är på tvåsamstråt vardagshavet som en annemon i vardagens hav händelserna är rörelsen, intrycken mina känselsprötuppfångar alla nyanser, all rörelse även de som varit och endast återstår som en svag krusning då händelsen flutit vidare i historiens och vardagens hav vid sidan av vägen vägen som slingrar sig fram vägen genom livet händelser stora och viktig, betydelsefulla småsaker utan brtydelse oviktiga ser mig frågar inte efter mig där jag sitter vid vägen någon stannar till jag böir medveten någon ser mig frågar efter mig där jsg sitter vid vägen bilden förefaller mig bekant livets fröjder livets uymaningar voro mina följeslagare och mitt sällskap efter vägen även om jag handlade i oförstånd var de där nu är skymningen uppenbar och det förlåtande diset rymmer en utsträckt hand till mig där jag sitter vid vägen ÄLGPASSET skogsdjup tystnad, grå kall dimma på pass i tidig morgontimma doftfrån nykokt kaffe över kådrikeld dimman upp på blad och barr tillvattendropp utfälld en vattendroppe växer till och faller tongt till jorden jag skådat fått ett kretslopp för mig vorden Där bakom rök och dimma en rörelse jag ser en stor och mäktig skugga då böjer jag mig ner och greppar om geväret som tätt intill mig var med fem patroner laddar jag och därmed är jag klar jag kisar i mit kikarsikte ser den stor och mörkoch sinnena då spänns jag kröker så mitt finger en knall jag hör och stöt i axeln känns han levde stolt, han levde fri hans öde: människoföda bli med djup respekt och vördnad hans öde vittnar jag en skogens konung mötte mig en kall och dimmig dag att skatta det naturen ger en skyldighet och rätt vi äger rätten endast om vivårdar detta rätt vårdroppen jag ser den från mitt fönster droppen den faller tungt mot marken nedanför droppen som var under snö som stillasmälter droppen spungen ur iskallt vintertäcke faller stilla ner droppen som fått liv av solen. droppen är ej mer som ett stilla vårregn dropparna sig ter Kristi Blod från hjässa bodigt sårad av plågsam törnekrans från händer och från fötter rann blodet som var hans försoningsblod hans segerblod för oss på korsträ rann för alla synder våra ett oförglömligt nådens blod med med förgängligheten blandas det rinner ned i mager jord då påskdag för oss randas.  tommy E Eriksson BED MIG INTE ÄLSKA snälla; bed mig inte att älska min krycka och min rullstol har jag inte rätten att också söka mig lycka, värme och sol? när livet har vänt sig ifrån mig och vardagen sorgeflor fått jag åter vill våga ta för mig för den tid i livet jag fått.  Tommy Eriksson VÅRTANKAR I samma mängd som vårsolens ljus och värme ger löften till det liv som förlamats av vinter och obarmhärtighet somi dvala gömdes under förgörande köld och snö Nu formar livet ljus och värme som räckes genom tö obarmhärtigt mörker viker ljuset träder in ej mig livet sviker nu ljuset träder in som våren föder sommar ur vinterns mörka tid nu livet föder glädje och bringar ljus och frid min tacksamhet, likt knoppar i ljuset brister ut i lovsång till det liv som kom till mig till slut tommy E Eriksson FÖRLÅT jag ville inte svika förlåt! jag vill e inte svika, förlåt mig att jag inte är som förr. lallting blev så annorlunda när livet stängde till, en dörr. Jag drömmer, tänker, älskar, känner. idag som då förrut dock; förmågan min; att göra den verkar tagit slut. Jag sörjer att jag ej längre kan att finnas och att hjäpa ändock jag bär utimin håg och sorgen blev än större när jag min oförmåga såg. Allt gott gott jag ville göra all kärlek ville ge föråt! jag hoppasalla kan denna, min önskan, se förlåt! jag ville inte svika men,att kraften från mig vek är icke alls mitt svek Tommy Eriksson LIVET ÄR FÖR MIG Livet en gång gavs mig som en gåva någonting att: ömt och varsamt vårda mycket fick jag att förvalta Det som liknas vid ett pund. Det var livet som jag mottog då i födelsens första stund När mörka molnen hopa sig och oro börjar tynga mig Livets glädje visar sig i allt det goda jag dock får, var dag som livet mig består  Tommy Eriksson VAR GLAD gläds åt allt vad med livet dig vill bestå sörj ej i meningslös saknad vad du ej lyckats nå Med tacksam glädje jag möta vill var given dag så länge jag finns till.  Tommy E Eriksson ENKÄNSLA STOR tänk att, det kan finnas, en känsla ack så stor. Du, ger den, näring, liv och gestalt Du är mittliv du är mitt allt. jag tackar Gud att jag än kan förklara för dig, hur mycket din kärlek betyder för mig. tommy E Eriksson