[email protected]örord
När jag drabbades av sjukdom och fick ämna mina vardagliga sysslor, behöll jag min vardagsnyfikenhet och min skrivarglädje. Tack vare det kan jag fortfarande dela med mig av de vardagsupplevelser, vi allt för ofta går förbi utan att reflektera över dem, och den lärdom och glädje den kan bestå oss med.
Denna samling ”vardagsglitter” har jag samlat och nedtecknat i kåseriets lättillgängliga form, dela den för att icke tappa bort dessa tunder samt för att kunna dela med mg av till de läsare som, till vardag, översköljs av tragiska nyheter om; krig, svält och död.
Jag önskar läsaren en stor portion av leende igen kännande i de berättelser jag samlat här.
Tommy E Eriksson
författare
Mitt i trafiken
Även om man inte bor i någon av landets största städer, finns det anledning att reflektera över vissa företeelser och händelser som kan förvåna den som stannar upp en stund och reflekterande betraktar vad som, dagligen sker i våra ambitioner att navigera oss fram genom, ett stundtals, kaotiskt myller av den obeslutsamhet och panik som präglar dagens trafikanter.
Mycket kan förklaras av den våra paradoxen: rusningstid är den tid på dagen då all trafik står stilla! Mitt i detta oorganiserade schackspel med morrande stålspringare, händer det att man möter ytterligare förvirrande trafikparadox, när plötsligt, en välfylld lokalbuss, tornar upp sig framför en, som att monster från en annan planet med en stor lysande, destinationsskylt som förkunnar: Ej i trafik att den då uppenbarar sig i detta trafikmyller är en lika svår fråga, att besvara, som frågan om universums början och slut.
Medtrafikanter
Ett inslag av förströelse, finner man i sina medtrafikanters, olika beteenden, vilka de flesta, icke verkar medvetna om. Fotgängaren är ofta en saktmodig medmänniska utan illvilliga eller sinistra avsikter. Trots detta kan dessa ”fotknölar orsaka stor irritation hos de plåtinbakade fordonstrafikanter, som tillika med två hurtiga spantaxmodeller vill muta in största delen av de offentlig vägnätet i de urbaniserade områdena. Fotknölen är en rättskaffens skattebetalande medborgare, vilken förväntar sig att få valuta för sina skattepengar.
Därför utnyttjar han de, av kommunens, många övergångsställena så länge som möjlig när han beträder dem med sina trendiga joggingskor. En promenad på 20 meter mellan refuger, lyckas han sträcka ut till 20 minuter när han är riktigt motiverad till skatteåterbäring. Denna övning leder ofta till upprorsstämning hs de motoriserade trafikanter som får vänta på att denna slowmotion vandrande fotknöl skall ta sig hela vägen över körbanan. Efter ett antal, hyttande med knytnävarna medmedknytnävarna knytnävenknytnävarna och okvädningsord, i tysthet, matas, bakom bilarnas vindrutor, övergår missnöjet till en kollektiv test av fordonens signalhorn. Med resultat att all trafik sakta flyttar sig till höger och stannar för att släppa fram ”utryckningsfordonet, som man antar närmar sig.
Fordonsförarna
Omman flyttar intresset till de som framför sina motorfordon, uppenbarar sig ett menageri, liknande apberhet, på sknsen.
Ett sådant, intressant exemplar är den intellektuella förre som ofta kör n Renault 4L. Han sitter med ett kompendium, tjockt som en telefonkatalog uppslagen på ratten, vilket han bläddrar i medan han, förstrött, ägnar trafikn omkrings , lite uppmärksamhet. Ett antal , ilskna tutningar bruka återkalla honom till verkligheten påplneten jorden. , varefter han lyckas förflytta sig ytterligare några mter framåt. Om mn har tur ka man i tidig morgontrafik, få uppleva den sällsynta arten ”fordonssångaren” Det är , ofta, en medelålders person, som älskar att sjunga med i det musikskval som bilradions producenter valt. Det händer stt en sådan sångare kan bli så exalterad av Thore Skogmans ”surströmmingspolka att han nästa ramlar ur bilen.
Loppis fyndarna
När sem bryter ut under de ljuva sommarmånaderna, drar många bilburna semester ut eter våra vägar för att lea upp ett semestermål som, levererar den förväntade blanfningen av kulturell, avkoppösnde och kuinarisk förglömlig semester-gott-och-blandat. Men även om målsättningen handlar om att ppleva; Gottnds raukar, isho/
Norrbottens-Kuriren
/2023-04-20
Amerikanska marinkårssoldater korsar gränsen till Sverige från Norge under militärövningen Aurora 23:s inledningsskede.
FOTO: PONTUS LUNDAHL/TT
Aurora 23 säkrar freden med vapen
I måndags inleddes militärövningen Aurora 23 i Sverige – den största på över 30 år.
llierade. i Jukkasjärvi, eller tylösands lockande stränder, dyker det upp; ” störande inslag sökandet eter de perfekta semersterupplevelserna.
Dessa divergeringsproblem, består ofta av någon vädersliten bit av kartong, hjälpligt, fastsatt på en vanlig skogspinne och nedkörd bid vägkanten. På denna hemmagjorda reklamskylt an man läsa;” Loppis 500 meter”. Exempelvis. Denna oförargliga korta text, kommer att orsaka en , fullkomlig, orkan av kblandde känslor hos, samtliga semesterfirare och entusiasterna, ser för sin inre syn; hur de någon gång i frmtiden, får vusa upp en porslinsskål, med blåmålad orientaliskt mönster, för, Antikrundans Knut knutson, vilken då höjer pläsen till sktyarna och prklaratt;”detta ä ett unik fynd som etingar oserhört mycke mer i värde, än den iflationsdabade hundralapp, manf ått lägga ut på en gårdskppis någonstans i någon enslig småländsk byagård.
Bagageluckeloppis
I de modern hyper urbaniserade områdena i våra storstadsområden finns icke den naturliga rurala gospeldoftande miljö som man träffar på i samband med gårdsloppis på landet. Dessa är muterade till en helt ny livsform av denna merkantila bytesmarknad av gammalt, oslängt, mindre nödvändigt, hopsamlat bråte av, leksaker, barnkläder, gammalt husgeråd, repiga vinylskivor och aldrig uppskattade, tavlor, föreställande, grånade fiskargubbar i sydväst och pipa, samt yppiga zigenarkvinnor klädda mycket mindre. Om dessa förråds tömningar, sker i de urbana, miljöer, i utkanten av våra storstädar, där, bostadslängorna och gårds bygderna har ställts på högkant och de rödmålade träfasaderna, ersatts av; grå betong, kommer berörda medlemmar av originalbefolkningen att finna nya areor för att bedriva denna ursvenska merkantila arvegärning. Det sker vanligtvis genom att man samlas i något, på förhand överenskommet, närliggande, allmänt parkeringshus, där skräp från en bagagelucka, snart har funnit sin framtid i en annan bagagelucka och amatör handlarna, bekräftar sina ”fynd med ett hästhandlarmässigt handslag och en kopp medbringat kaffe ur någon pumptermos som inte bytt ägare.
Ett resande folk
Ända sedan vikingatiden, har svenskar haft en längtan bort från Sverige.
Ett märkligt genetiskt drag efter att, bese andra länder. Även om plundring och skövling av länder, bortrövande av slavar och kyrkoskatter, inte längre verkar vara drivkraften bakom denna flyttfågel liknande attityd, vilket kan få någon amatörantropolog, att dra slutsatsen av att vi har ett nära, evolutionärt, släktskap med fiskmåsar och hönsfåglar. Detta är troligtvis igen, accepterad teori hos detta folk av kvasi- nomader, som uppenbarligen måste; ”dra till fjärran land” med en viss regelbundenhet oh därmed kan jämställas med de varelser som utrustats med hönshjärna.
Må framtida forskare, finna en mer; folligtförankrad, plausibel, förklaring till denna nationella eskapism. 1955 tog det fart på allvar, så de första svenska charterturisterna flögs till Mallorca.
Denna besynnerliga längtan att fly sitt avlånga land, har ofta, förklarats med behovet av långa stränder, sol och bad,
Att detta 1574 km långa land skulle sakna platser där vattnet når ända framtill land, tyder på en monumental och väl dokumenterad, okunnighet, om sin egen närmiljös mång fördelar. Sverige är, rikligt utrustad av naturen och kan erbjuda nästan en kvartsmiljon strandkilometrar. Även om några av dessa, tidvis, inte uppvisar samma lyxliv, festande och nattligt riskbeteende som hägrande och lockande miljöer på andra platser av planeten
Emellertid förefaller oförmågan att släppa sina invanda beteenden, vara fast, bekräftad i det svenska folkets genom, vart man sig i världen vänder, kan man finna en svensk som absolut, vill ha en hamburger med pommes[te1] frites, eller en pizza, istället för den erbjudna, lokala kulinariska utflykten.
Svenska smaklökar, verkar föredra, ”svenskt kaffe” hårdbröd, Kalles kaviar och Arboga pastej, oaktat vad det lokala hotellköket, än visar upp på menyn.
Den svenska husmanskostens hörnstenar är lika fast förankrade hos dessa vikingaättlingar, även om det krävs en lång resa bort från den egna täppan, för att få det bekräftat.
Men längtan efter en korv med bröd, blir även den tillgodosedd ’, när det spanska, eller italienska, lockelserna minskat, i samma takt som reskassan för att sedan embarkerar flyget tillbaks till de 10000, isklädda, sjöarnas land och en stadig pölsa med rödbetor.
Mitt i trafiken
Mycket kan förklaras av den våra paradoxen: rusninstid är den tid på dagen då all trafik står stilla! Mitt i detta oroganiserade schackspel med morande stålspringare, händer det natt man mötr ytterligaren förvirrande trafikparadox, när plötsligt, en välfylld lokadsbuss , tornar upp sig framför en, som att monster från en annan planet med en stor lysande, destinationsskylt som förkunnar : Ej i trafik att den då uppenbarar sig i detta trafikmyller är en lika svår fråga, att besvara, som frågan om universums början och slut.
Medtrafikanter
Ett inslag av förströelse, finner man i sina medtrafikanters, olika beteenden, vilka de flesta, icke verkar medvena oom. Fotgängaren är ofta en saktmodigmedmänniska utan illvilliga eller sinistra avsikter . Trots detta kan dessa”fotknölar orsaka stor iitation hos de plåtinbakade fordonstrafikanter, som tillik md tvåhuliga spantaxmodeller vill mya in största delen av det iffentliga vägnätet i de urbna områdena. Fotknölen är en rättskaffens skattebetalande medborgare, vlken förväntar sig att få valuta för sina skattepengar.
Därför utnyttjar han de, av kommunen, måde övergångsställena så länge som möjlig när jan beträder dem med sins trendiga joggingskor. En promenad på 20 meter mellan refuger, lyckas han dträcka ut till 20 minuter när han är riktigt motiverad till skatteåterbetalning. Denna övning leder ofta till upprorsstämning hs de motoriserade trafikanter som får vänta på att denna slowmotionvandrade fotknl kall ta sig hela vägen över körbanan Efter ett antal, hyttande med nävarna och okvädingsord i tysthet, mmats, bkom bilarna vindrutor, övergår missnöjet till en kollektiv test av fordonens signalhorn. Med resultat att alltrafik som kan förflyttar sig till höger och stannar för att släppa fram ”utryckningfordonet, som man antar närmar sig.
Fordonsförarna
Om man flyttar intresset till de som framför sina motorfordon, uppenbarar sig ett menageri, liknande apberget, på skansen. Ett sådant, intressant exemplar är den intellektuella förare som ofta kör n renault 4L. Han sitter med ett kompendium, tjockt som en telefonkatalog uppslagen på ratten, vilket han bläddrar i medan han, förstrött, ägnar trafikn omkrings , lite uppmärksamhet. Ettanta , ilskna tuttninga bruka återkalla honom till verkligheten påplneten jorden. , varefter han lyckas föflytta sin ytterligare några mter framåt. Om mn har tur ka man i tidig morgontrafik, få uppleva den sällsynta arten”fordonssångaren” Det är , ofta, en medelålder person, som älskar att sjunga med i det muskval som bilradions producenter valt. Det händer stt en sådan sångare kan bli så exalterad av Thore Skogmans ”surströmmingspolka att han nästa ramlar ur bilen.
Ytterligare en intressant medtrafikant, värd att studera,r den ,oftamedelålders,man som alltid sökerefter något i sin bil, dock utan att finna det.Han ses ofta börja sitt sökande bakom solskydden och på instrumntbrädan, varefter han ,1)ikt en ormmänniska,på rymmen, börjar gräva på golvet, mellan pedalerna,, även här, utan annat resultat än,halvätna chips och någon gannaö seg dku,tomte, smöverlevt ända in febuari.
Bär golvet är befriat från onödiga ting dyker halva människan inm dödsföraktande in i handskfacket som inte rymmer en endaste liten handske etersom det är fullproppat med rabattkuponger till allabenin-och olje-bolag som, förser våra bilister med nödvändig service och materiel. Efter att , ha befria sg från det trånga utrymet handskfacke, lpddsr hn på sälerhtsbälyet rorerar han ett halvt varvoch börjar , renetikt, rota omkringi bksätet. Ett antal frågande, anklagand bickar från om givande trafikanter brukar få stopp på de arkeologiska utgrävningarna i bilen,varpåtrafiken åter kan flyta på i lagom, svensk, vardagstakt.
Buffékulturen
Vår festkultur är en rikligt dukad buffé lika självklart inslag som, under vikingatidens midvinterblot, då åts av dussintals rätter, vilket sköljdes ned med kopiösa mängder öl eller mjöd.
Det berättas att den gamle krigarkungen Karl X, bjöd sina festande kamrater på; upp till 40 rätter, vilket torde ha krävt än mer av den tillgängliga maltdrycken.
Dessa vanor att: sammankoppla fester, högtider eller andra begivenheter, med ett dignande buffébord har överlevt, såväl Amerika emigrationer som imigrationsvågors kulturinblandnning.
Buffén, är, för evigt, välförankrad och hemmastadd i våra hjärtan och magar.
När vi står inför ett långt bord, dukat med mängder av sill, lax, kallskuret i olika former, samt varmrätter i form av Janzons frestelse och prinskorv, vet man icke med säkerhet om det är julfest, påskfest eller midsommarfest. Traditionstvånget är lika svår forcerat som Kebne Kaises syd topp i Januari. Trots det finnes det djärva, företagsamma, medmänniskor, som icke vekar att kasta sig över det gastronomiska överflödet, som hotar att dränka dem i sin egen flödande saliv om fått en riktig turbostereoidliknande injektion vid åsynen av allt det goda.
Vid ett sådant tillfälle på ett centralt hotell i en mindre norrländsk stad, där förtagarna enligt traditionen bjöd sina anställda att deltaga dylika, avdragsgilla evenemang, som i deklarationen fick rubriken; ”personalvård”. Där hände de sig emellertid att en åkerianställd, felparkerade lastbilen framför hotellentrén, kliver in och tar en stol, samt sätter sig vid buffébordets närmaste kortsida,
När han fäster den stora festfärgade servetten mellan sina många hakor och skjortkragen uppmärksammades detta av en, med god syn och rutin, utrustad personal, som myndigt, stegar fram till den försigkomna matgästen och påpekar, lika stilla och försynt som en begravningsentreprenör i en kyrka; att det fanns fler bord, som var lediga i lokalen.
Varpå han med förvåning mottager gästens kommentar;” Tack, men jag nöjer mig med detta!”
Om sannngen skall fram… och om jag skall vara rlig,… Är vanliga uttryck, vilka ofta efterföljs av något påstående vilken man vill emfacera.
Det är så ofta förekommande i alla diskssioner, att man inte längre reflekterar över att det är ,politiker, jurister, läkare, lärae,präster och andram med högt, allmänt förtroende, som uttrycker sif,som om de vanligtvis, spred mängder av lögner och osanningar omkring sig.
Tänk om tandläkaren, som just besiktgat dina tänder och, med lugn försäkran, sagt att ” det ser bra ut”. Helt plötsligt, meddelar att detblir royfyllning i varenda tand.
Eller, poliskonstapeln som stoppat dig för ”kontroll av körkortet”, istället för att låta dig köra vidar, påpekar att;”bilen du färdas i har synts i samband med ett butiksrån, kvällen före.
Efter att ha torkat kallsvetten ur pannan, börjr man längta efter sanningsenliga medmänniskor.
Osanningen skall fram. Blir livet enklare då!
Pengar
Att våra pengar förlorar i värde, i samma takt som en tio år gammal Ford Edsel, torde vara allom bekant. Att bankerna bekräftar denna monetära lavin, genom att vägra, befatta sig med, klingande mynt och prasslande sedlar, förbättrar inte eländet för oss Swisch lösa kontantberoende, gamla övervintrade samhällsfosil.
Innan det monetära systemet blev etablerat, tog, den, oftast, rurala, befolkningen med sig av det som man producerat på gården, vid besök på marknader där kommersen etablerat sig.
Eftersom en höna eller en knippe morötter värderades lika i de flesta socknar och byar, var det ett stabilt betalningssystem, utan nämnvärda inflationsproblem, och ränteeffekter, eftersom riksbanken inte gärna; ”lade alla ägg i samma korg!” Nu i tider då få odlar sina egna grödor eller håller sig med grisar och höns. Har behovet av andra betningsformer sett dagens ljus. Så olikfärgade papperslappar har ersatt höns och rädisor, vid reglering av skulder och andra merkantila övningar.
Bankernas ovilja att hantera grönsaker och kreatur, är förståelig, men att de hyser denna rigida och monumentala ovilja att hantera pengar, förefaller fullständigt obegripligt. Eftersom det är den bärande affärsidén för bankarna över hela världen. Om vi för ett ögonblick tänker oss att vi avser att resa till någon när belägen grannkommun och kliver på bussen och ber att få betala med ett tjog ägg eller en knippa morötter kommer troligen, polis och personer i vita rockar, att vänta på oss vid framkomsten till resmålet. Ytterligare ett problem är att bankerna åtagit sig uppgiften som polisiär resurs i utredning av ekonomisk brottslighet. Det framgår av den nyfikna frågvishet som möter de kunder som vill sätta in kontanter på något bankkonto. Att bli förhörd som om man vore en galen bankrånare, upplevs inte riktigt kundvänligt, varför det kanske är dags att utföra en beteenderockard vid bankärenden av detta slag, då bankpersonalen ställer sig tvehågsen till att ta emot och förvalta kundernas sparpengar. Är lösningen måhända att vi framtiden ser hur gamle mor hulda tar med sig sina pensionspengar och ett hagelgevär, steppar in på sin bank, gå fram till närmaste baktjänstemanmed orden;” upp medhänderna! Detta är en insättning!”
Med lite tur kanske pengarnas betydelse kan förändras med tiden.
gevar, steppar in på sin bank, gå fram till närmaste baktjänstemanmed orden;” upp med händerna! Detta är en insättning!”
Med lite tur kanske pengarnas betydelse kan förändras med tiden.
Dryckesvanor
Vin har sällan kunnat odlas inom Sveriges frostbitna gränser.
Vikngarna som var i behov av något stäkande för att uppnå rätt nivå av den ilska och stridslust som gorde dm fruktade över hela norra halvklotet, där de drog fram som ölfrustande, väderspända bäsärkar, rdo att klyva huvudet på varje mnniska sominte tillhörde amm sorts
Käggiga bväpnade rövarpack , om d själva. Denhonungsbaserade drogen de fann sin styrka och glädje i kallades ; Mjöd vilket, var föregångare till den dryck som flödar vid senare rituella festtillfllenoch fått benämnngen;”stor turk” i detörsigas folkmun. Att denna glädjedryck , utsetts till en samhällsfara, v den nykterhetsrörelse som, tagit som in ppgift att torrlägga konungarike Sverige, har inte,nämnvärt bidragit til att, bruket av ; jästa och destillerade drycker.minskat.
Denna längtan; att med etylalkohol, i olika former, bedöva, eller stänga av vissa, funktioner.
Levde ett Var mer seglivat hjärnkontoret, var mer seglivad än den frälsande, godtemplarrörelsen, som fick fortsätta att kämpa i motvind, när vikingablodet, i Nordmännen, sökte detblodförtunnande medel som alkoholen erbjöd. Eftersom det, ganska tidigt, upptäckes att;långvarig avhållsamhe, resulterade i att de torrlagda, fick svåra, medicinska besvär samt vissionära uppenbarelser av egndomlgaokända varelser, som aldrig funnit i Norden, så som stora rosafägade reatur, med svansar både fra och bak. Dessa, uppenbarligen, störande, medicinska problem, ick ingen riktig lösning, förrän, en framsynt västgötabonde, importerade, den nya,mirkelgrödan;”potatis, som eter stort matstånd från den , med kraftig abstinens, baksmälla och halsinationer, vilka till slut to den nya jordknölen till stt hjärta, då Det uppdagades att detta jordpäron, var synnrligen ,lämligt att använda vid framställning av en klar och maklig ersättning till det jästgrumliga ölet.
Brännvinet kom för att stanna.
Trots det medicinska nyupptäckta användningsområdet, verkar det venska folket, upplva svårigheter att, till fullo, njuta av detta potatisavkok, enär de gimaserr och frutar som förgiftade blåvalar, var fång de tömmer de lilla glaset med denna kemiska produkt.
Den som deltagit vid ågot traditionellt Svenslt/nordiskt, festablot, där dessa drycker , tillåts spela en avgörande roll det gastronomiska, helhetsupplevelsen, har skert , kunnat konstatera att, det uppfunnits en djupmeditativ, besvärjelsemetod förat få i si den, uppenbarligen, illasmakande dekokten. Man sjunger sig den helt enkelt det är somnär man övertala barn att ta den illasmakande medicinen. De går lättare att lura smaklökarna , om de fått delta i en lättsam såg, till”medicinens” lov och ära. Därmed uppstod det som kulturhistorikerna bekräftat som;”Nubbevisor. Svenska folket hade inte behövt IOGT, NTO eller folkpartiet, om ”nubbevisan” aldrig uppfunnts, eftersom Nubben, snapsen eller ”den lille” tydligen är gjord som flytande taggtråd och omöjlig att konsumera på samma sätt som mjölk.
.
Eftersom en höna eller en knippe morötter värderades lika i de flesta socknar och byar, var det ett stabilt betalningssystem, utan nämnvärda inflationsproblem, och ränteeffekter, eftersom riks
Bankernas ovilja att hantera grönsaker och kreatur, är förståelig, men att de hyser denna rigida och monumentala ovilja att hantera pengar, förefaller fullständigt obegripligt. Eftersom det är den bärande affärsidén för bankarna över hela världen. Om vi för ett ögonblick tänker oss att vi avser att resa till någon när belägen grannkommun och kliver på bussen och ber att få betala med ett tjog ägg eller en knippa morötter kommer troligen, polis och personer i vita rockar, att vänta på oss vid framkomsten till resmålet. Ytterligare ett problem är att bankerna åtagit sig uppgiften som polisiär resurs i utredning av ekonomisk brottslighet. Det framgår av den nyfikna frågvishet som möter de kunder som vill sätta in kontanter på något bankkonto. Att bli förhörd som om man vore en galen bankrånare, upplevs inte riktigt kundvänligt, varför det kanske är dags att utföra en beteenderockard vid bankärenden av detta slag, då bankpersonalen ställer sig tvehågsen till att ta emot och förvalta kundernas sparpengar. Är lösningen måhända att vi framtiden ser hur gamle mor hulda tar med sig sina pensionspengar och ett hagelgevär, steppar in på sin bank, gå fram till närmaste baktjänstemanmed orden;” upp medhänderna! Detta är en insättning!”
Ställföreträdande lidande
Wftersom svenska folket , sedan decennier, lever i sin ombonade, veluorpräglade
Mysgörna i tillvaronar det utvecklats ett pandemiskt behov av att få uppleva
Tragedier, mardrömmar och ångest.
Detta har fått bli en standardinrediens i näsan all publik underhållning, it mit i samtliga TV-kanalers s k; Magasinsprogra, där Programledarna vi sina Intervjusoffor, spelar rollen av amatör erapeuter och psykooger, som lockar ur ina ”intervjuoffer” alla traumatiska livsupplevelser fråb vggan till graven. Om detta oncept ocke hade sin magiska öockelse på den publik som oreflekterat, frossar i all denna ångestpytt-panna, om deta behov av regelbundna doser av den svårihettybgd tillvaros märkliga ivsanalgi till sit eget förutsägbara liv i hemmets trygga TV-soffa, Svår vlfärdsabstinens Vilket kan öka den psykosociala samhällsmiljön med oanade
konsekvenser.
Och så var det vädret
Hur förtvinade och dysfunktionella skulle, icke talorganen, hos detta tystlåtna folk
Te sig om vi icje erhållit det ådriga sinande samtalsämnet;” vädret”
Eftersom vi infrusna nordbor inte slösar på ord och andningsluft, samt sedan tidig ungdom, erfarit att det icke är förenat med god umgängesetikett, att samtala om politik och religion
Nu när dagen offentliga samtal inte längre rör sig om annat är det svårt att återknyta till
Utsädespriser , hästskor och skogsplantering.
Tack och lov att vädret, fortfarande är tillräckligt växlande, för att kunna fylla funktionen som
Allmänt samtalsämne, för såväl urbana stadsbor och den rurala befolkning som fortfarande finns ute i klorofyllan.
I de gamla samhället, förekom det 2kloka gubbar” och ”kloka gummor”. Som kunde på vädr.
Metoderna var inte så vetenskapliga som dagens meteorologer brukar för att misslyckas med att ge korekt väderprognos till semesterutflykten.
Från apstadium till APP stadium och retur
För närmare, 20 000 år sedan lämnade de första människorna ner ur träden för att prova på livet som ”homoerectus” dessa våra förfäder blev sedan; homosapiens och homo habilis och utvecklade det som idag är vårt högteknologiska samhälle.
Men längtan till trädkronornas höga höjder, för bättre överblick av omgivningen, måste funnits i vårt genom. Detta märker vi i dagens samhälle då APP stadiet kräver en återgång till trädkronor och vistelse på höga höjder, takskorstenar och berg, där den moderna digitaliserade” i-fånen” förtvivlat försöker få sin moderna; ”Iphone” att hitta kontakt med någon repeter som hanterar just deras val av teleoperatör. Cirkeln är sluten APP stadiet har återfört människa till det ursprungliga ap stadiet och där sitter de som vilseflugna gästhäckande flygande primater och klöser förtvivlat, på dina, obetalda, klös brädor medan de åkallar alla krafter som, sedan generationer, avskaffats för att ge plats åt de nya digitala bönerummen som erbjuds av, instagram, facebook, twitter och tiktok.
En , ofta använd, metod,varatt tudera iälvor ch fenor på fiskar ur det lokala vattenområdena och ur detta uttolka kommande vårdutveckling. Att det på grund av konstiga fisktarnar, även då, blev ett oxh annat ”skitväder”, betraktades vädret
L med samma toleranta överseende, som dagens befolkning som, genomblöta, fått fly inomhus med den uppdukade, sommar bufén, som skulle avnjutits ute i det vackra sommarvädret om vetenskapens prognostiserare, hade varit framgångsrikare.
Etersom icke SMHI, med alla sina mderna vetenskapliga resurser, har större träffsäkerhet i sin väderbedömning, än myrorna i närmaste myrstack, är det kanske lika braatt återgå till inälvsprognoser och fiskfensdiagnostik.
Vädre bliver ändpck icke som vi önskar varför paraplyer rekommenderas som standard- accessoar till sommarklädseln,, i alla fall om midsommar- festligheter är förestående och förväntas bjuda på sol och värme.
Svensk mat
Vi svenskar är, med all rätt stolta över vår gastronomiska tradition och vårt kulinariska arv.
Vi har ju, tack vare, IKEAs framgångsrika erövring av världen, fått en global spridning av köttbullar med potatismos och lingon.
Nu må betona att denna köttfärsbulle, på inte sätt är av svenskt, blå/gult, ursprung.
Den har sina rötter i Mellanöstern där bullar av lammfärs grillades redan på romartiden och fick heta shiskekebab.
En annan, typiskt ”svensk” smaklökstrimmare, tror mången, husmans- kostaren, är den riktigt torparskapade Kåldolmen vilket, även den, visar sig vara importerad från Turkiet, med hjälp av hemvändande karoliner, påhejade av Karl XII när han hade ställt till med tillräcklig kalabalik i Bender och förstod att det nog var bäst att ta med sig matlådan och omgrupperar till Sverige igen.
Ä Den har sina rötter i Mellanöstern där bullar av lammfärs grillades redan på romartiden och fick heta shiskekebab.
En annan, typiskt ”svensk” smaklökstrimmare, tror mången, husmans- kostare, är den riktigt torparskapade Kåldolmen vilket, även den, visar sig vara importerad från Turkiet, med hjälp av hemvändande karoliner, påhejade av Karl XII när han hade ställt till med tillräcklig kalabalik i Bender och förstod att det nog var bäst att ta med sig matlådan och omgrupperar till Sverige igen.
Även om barn och tonåringar, i ett par decennier, envist trott och hävdat att;” pizza är en svensk nationalrätt!” måste vi varsamt leda dem ur denna kulinariska villfarelse och förklara att denna Pannkaksliknande macka med pytt-i-panna-fyllning, är en av romarrikets artefakter med globalt, pandemisk, utbredning.
ven om barn och tonåringar, i ett par decennier, envist trott och hävdat att;” pizza är en
nationalrätt!” måste vi varsamt leda dem ur denna kulinariska villfarelse och förklara att denna Pannkaksliknande macka med pytt-i-panna-fyllning, är en av romarrikets artefakter med globalt, pandemisk, utbredning.
Den har sina rötter i Mellanöstern där bullar av lammfärs grillades redan på romartiden och fick heta shiskekebab.
En annan, typiskt ”svensk” smaklökstrimmare, tror mången, husmans- kostare, är den riktigt torparskapade Kåldolmen vilket, även den, visar sig vara importerad från Turkiet, med hjälp av hemvändande karoliner, påhejade av Karl XII när han hade ställt till med tillräcklig kalabalik i Bender och förstod att det nog var bäst att ta med sig matlådan och omgrupperar till Sverige igen.
Även om barn och tonåringar, i ett par decennier, envist trott och hävdat att;” pizza är en svensk nationalrätt!” måste vi varsamt leda dem ur denna kulinariska villfarelse och förklara att denna Pannkaksliknande macka med pytt-i-panna-fyllning, är en av romarrikets artefakter med globalt, pandemisk, utbredning.
i infrusna nordbor inte slösar på ord och andningsluft, samt sedan tidig ungdom, erfarit att det icke är förenat med god umgängesetikett, att samtala om politik och religion
Nu när dagen offentliga samtal inte längre rör sig om annat är det svårt att återknyta till
Utsädespriser , hästskor och skogsplantering.
Tack och lov att vädret, fortfarande är tillräckligt växlande, för att kunna fylla funktionen som
Allmänt samtalsämne, för såväl urbana stadsbor och den rurala befolkning som fortfarande finns ute i klorofyllan.
I de gamla samhället, förekom det 2kloka gubbar” och ”kloka gummor”. Som kunde spå väder.
Metoderna var inte så vetenskapliga som dagens meteorologer brukar för att misslyckas med att ge korekt väderprognos till semesterutflykten. Det finns områden, man måte vara expert, för att misslyckas. Bevisligen finns det områden som erbjuder sol och värme , å sol och värme. Ttta ut genom fönstret så blir det uppenbart.
Gymande folk
In någon källarlokal, ofta centralt, belägen, kan man finna ett utrymme med samma framtoning som
Ett akvarium, där man, i stum förundran och motvillig beundran betraktar dessa, blötdjur som svetten dryper om, eftrsom de, rivilligt,men ändock frivilligt, stigit in i denna högteknologiska, mekaniserade, tortyrkammare och där brottas med omänskliga mekaniska monster, vilka , i varje ögonblick, hotar att göra slarvylta ac användaren. För att de, betalande(?) offren skall bli ordentligt tilltufsade i varenda muskel, sena och ligament, finns det en kråmande figur i slitna träningskläder som övervakar tt lila narvande skall återvända till vardagslivet med monumentalt, omänsklig, träningsvärk och ett tvivel på sin egen förmåga att befinna sig i upprätt ställning, tan kryckor i mer än en minut. Denna mänkliga inredningsdetalj i gymmet, kallas PT, av de initierade vilket skall betyda personlig tränare, för oss övrga betraktare, mer verkar betyda Professionell torterare.
Det är lätt att föreställa sig att ett offer för dennes omsorger, torde liknas vid; den behandling som en, figur av lego-bitar, utsätts för sv en fyraårig, kreativ unge som växt upp med våldsamma dataspel
Bärplockare
I de svenska skogarna, växer det 500000 ton bär varje år
Och om nte inrsta/triatande, bärplockare, från när och fjärran, rensade vidmaken på denna rikedom,
Skulle det inte finnas lingonsylt till torsdagens pankakor, eftersom, det folk som ,omhuldar sina
Smaklökar och regelbundet, trimmar dem med de vanebildande pankaksaccessoarerna de vant sig vid ända sedan den första mjölktanden togs till praktisk, tjänst i metabolismens, komplicerade ystem för nringsintag.Medan den utrikesfödda aradan av bärfinnande säktmöten dammsuger lingon och blåbärsris, med samma målmedbvetna effektivitet som en gammelgädda, gör slut på småfisk i sin inmutde vattenlekstuga. När denna , för oss , nödvändiga, skördeassistanse, lämnat de renrakade bärskogarna, kn det hända att ett och annat sällskap, imors lilla olles, djärva anda, giver sig ut på bärjakt, utrustade med kartor, kompass, och den nyste p s- utrustade smartfånen, som erbjudits hos elektronikhandarna. Förutom, att dessa bleka nyllen är amatörer i terrängen, är lika tydligt som om de skulle dyka upp i ett forum för kärnkraftsutceckling. I denna, för dem, ovana omgivning, är att det konsekvent, rör sig implicerade mönster, med näsan, hela tiden,pekandemot jrdens centrum, likt felvridna kompassnålar. När någom av dessa, understundom, rätar på tyggen, för att orietera sig, visuellt och sanar runt horisonten i 360 graders rörelsevikel, höres denna varelse utstöta ett ropp av uppmärksamhetsbehov från det sällska, vilket denna antages vara vilsna i den främmande miljön.
De märkliga är att , vid påkallande av uppmärksamhet, användes icke, de eftersöknas, tilldelade, namn.
Istället hör mn det märkliga, ropet;” ho-ho!” i stället för;”majbjörn; eller karl-Astrid!” vilket ode vara något mer selektivt och dekvat som anropssignal vi kommunikation på längre avstånd än en meter.
Kändisar
För ett par generationer sedan var det vanligaste, framtidsdrömmarna, för unga pojkar och flickor, att få bli: brandman/polis, för pojkar och lärarinna/sjuksköterska, för flickor.
Under 1990-talet, hände något märkligt i vårt stabila samhälle. Då var det inte längre aktuellt för unga människor att vilja ägna sig åt samhällsnyttiga insatser och humaniora. Nej!
För du skulle man bli ”kändis”. En Kändis, är en person, som är känd, för sin välkändhet.
För att bli välkänd, som första stege mot; ”kändisskapets”, uppmärksammade och glamour, erbjöds ett antal optioner; Antingen kunde man, genom grov kriminalitet, förvärva tillräckligt mycket uppmärksamhet, för att uppnå denna offentliga lycka som de innebär att se sig själv i tidningarnas löpsedlar samt visa upp i Public- Services medianyhetsprogram. Det är då, mycket attraktivare, att anmäla sig till något av Tv-mediernas, ”uppmärksamhetsprogram, av typen ”Talang, ”Idol”, Farmen, eller liknande sammanhang, skämma ut sig med en amatörmässigt talang, som någon trodde att man kunde bli, istället för den mediokra begåvning man faktiskt råkade födas som.
Om sannngen skall fram… och om jag skall vara rlig,… Är vanliga uttryck, vilka ofta efterföljs av något påstående vilken man vill emfacera.
Det är så ofta förekommande i alla diskssioner, att man inte längre reflekterar över att det är ,politiker, jurister, läkare, lärae,präster och andram med högt, allmänt förtroende, som uttrycker sif,som om de vanligtvis, spred mängder av lögner och osanningar omkring sig.
Tänk om tandläkaren, som just besiktgat dina tänder och, med lugn försäkran, sagt att ” det ser bra ut”. Helt plötsligt, meddelar att detblir royfyllning i varenda tand.
Eller, poliskonstapeln som stoppat dig för ”kontroll av körkortet”, istället för att låta dig köra vidar, påpekar att;”bilen du färdas i har synts i samband med ett butiksrån, kvällen före.
Efter att ha torkat kallsvetten ur pannan, börjr man längta efter sanningsenliga medmänniskor.
Osanningen skall fram. Blir livet enklare då
Trender
Trnder, va något m växtfrm ur sociala gemenskaer och ofta med återkoppling ill större historiska hndelser, om ungdomskulturen som trängde sig in i det svenska ungdomskulturen på 1950.talet, geno den amerikanska ungdomsmusiken totala jnock out på den svenska radions underhållningsmusik. Med musiken följde livsstilsanpassning av mode, attityder och språk.
Äen om många unga adrig uppfattade texterna till de tranasatlantiska musikverken, försökte, mången, på n hemkokta engelska, efterlikna de ylanden och stånden, som de uppfattat som rock musikens budskap. *Ett decennium senare togs trendloppets stafettpinne över av Britterna som, men Mary quant och trendsättarna på Carnaby street, skapade ett helt nytt mode för unga svenskar. Klädrna vlev dessutom syntetiska. Och musiken formades av Brian Epstein, ned hjälp av De som kallades ”the mersysound, representerat, främst, av The Beatles.
Emot dessa assiva trendsättarnas påverkan, fans ingen svensk motkraft och ordet ”influensers” hade baa använta s om de som gick omkring och nös mot sina medmänniskor vilka då blev påvekde av den tidens influensa. Detta , synnerligen”osvenska” uttryck” influenser” är, till sin funktion inget nytt under solen. Från början hette det ”lobbyster” och betraktades sm något lika attraktiv, som det somkatten släpat in. Men med det invasiva övertagandet av sociala medier, har det fått en redig politidkt korrekt tvagning.
Jantelagen
Denna danska litterära import har blivit ett ”ursvenskt begrepp, vilket kan sammanfattas med det gamla ordspråket:” glöm inte att du är helt unik, precis som alla andra!”
Trots att ”jantelagen inte är en lag, i juridisk mening, har dess innebörd nått en status, närmast att likna med tio Guds bud, har svenska folket, Ett brott mot denna, av gatans parlament, fastställda, förordning, är att begå en svårförlåtlig synd i detta, av jante, utformade, politiskt korrekta, samhälle. Ända sedan Nils Dacke och Engelbrekt gjorde uppror mot de styrande de och normbildande eliten, har det betraktats som något, mindre hedersamt att; ”tro sig vara förmer än någon annan som, be trampar fädernejorden Sentida folklivsforskare, torde finna ett samband, mellan denna genetiska åkomma och de etikettsregler som tidvis fått reglera, umgängesattityderna i det svenska folkhemmet. En lätt schitsofren känsla infinner sig lätt hos den lydiga och välfostrade samhällsmedborgaren som, från tidiga ungdomsår, blivit uppfostrad i ; nödvändig självsäkerhet och monumental, tilltro till sin egen kunskap och förträfflighet. Plötsligt kommer Den obarmhärtiga, jantelagens förödande påverkan på alla samhällets olika nivåer, att utgöra en, ständigt närvarande och nedvärderande faktor för ett framgångsrikt egenskapat liv, då varje självsäker åtgärd i arbetsliv, eller i sociala sammanhang, mötes med samma motvilja om som ett besök av kronofogden.” Du skall inte tro att du är något!”ekar i gränderna och korridorerna på arbetsplatsen. Den ambitiösa, lätt narcissistiska svensken, får antingen bekänna sig besegrad av den halvnelson som jante serverat honom/henne, eller, beställa tid för konsultation hos någon välrenomerad psykolog.
Vårtecken
När man ser vnterbleka människor, likt, mumintroll, som väclts ur in vintersömn, söka sig till någon lars med söderläge och rikts de bleka nosarna mot solens vär,ande strålar , som väcker liv i fräknar och bångtyriga, euforiska känslor. Då et man att det äntligen, är vår.
Andra aäkra tecken på att den möka, kalla, vintern besegrats av det återvänandande livet, är de sm ,under lång tid, vait fördolt nder den barmhärtigt, döljande snö somlikt ett insynsskydd, hindrat människor från att tvingaskonfronteras med, de högar av hundbajs, tomma ölburkar ch ”tappade hamburgerförpackningar vilka, heltplötsligt, får bära vittne om det människor som inte rkt ta några extra steg tuill närliggande, kommunala, skräpdeponier, som numer, finns ättillgängligai närheten av d flesta offentliga rum där människor rör sig och visas,även under den tid pååret då , en ombonad varm inomhusmiljö, ofta ärmer lockande än den rimfrostiga kön framför gatukök och andra utskänkningsställen.
Om konstgjorda vrkänslor inte rår på den, ofta uppträdande, vårtröttheten, går det bra att a till en vetenskapligt prövad metod: Det finns ett samband mellan att äta choklad och att vara lycklig. Choklad frigör nämligen anandamid som är en kroppsegen cannabinoid. Tidigare trodde man att lyckokänslan berodde på att choklad innehåller fenyletylamin. Det är ett kemiskt ämne med lätt centralstimulerande effekt som också finns i hjärnan.
Medan allt fler vårtecken uppenbarar sig , får vi gå omkring och betrakta resultatet av d, den föregående sommarens, semeserflörtar, vilkas resultat synes ute i vårsolen, i form av kvinnor med viss kroppsutvidgning i färdriktningen. Choklad hade kanske fungerat som P-piller också?!
.
[email protected]örord
När jag drabbades av sjukdom och fick ämna mina vardagliga sysslor, behöll jag min vardagsnyfikenhet och min skrivarglädje. Tack vare det kan jag fortfarande dela med mig av de vardagsupplevelser, vi allt för ofta går förbi utan att reflektera över dem, och den lärdom och glädje den kan bestå oss med.
Denna samling ”vardagsglitter” har jag samlat och nedtecknat i kåseriets lättillgängliga form, dela den för att icke tappa bort dessa tunder samt för att kunna dela med mg av till de läsare som, till vardag, översköljs av tragiska nyheter om; krig, svält och död.
Jag önskar läsaren en stor portion av leende igen kännande i de berättelser jag samlat här.
Tommy E Eriksson
författare
Mitt i trafiken
Även om man inte bor i någon av landets största städer, finns det anledning att reflektera över vissa företeelser och händelser som kan förvåna den som stannar upp en stund och reflekterande betraktar vad som, dagligen sker i våra ambitioner att navigera oss fram genom, ett stundtals, kaotiskt myller av den obeslutsamhet och panik som präglar dagens trafikanter.
Mycket kan förklaras av den våra paradoxen: rusningstid är den tid på dagen då all trafik står stilla! Mitt i detta oorganiserade schackspel med morrande stålspringare, händer det att man möter ytterligare förvirrande trafikparadox, när plötsligt, en välfylld lokalbuss, tornar upp sig framför en, som att monster från en annan planet med en stor lysande, destinationsskylt som förkunnar: Ej i trafik att den då uppenbarar sig i detta trafikmyller är en lika svår fråga, att besvara, som frågan om universums början och slut.
Medtrafikanter
Ett inslag av förströelse, finner man i sina medtrafikanters, olika beteenden, vilka de flesta, icke verkar medvetna om. Fotgängaren är ofta en saktmodig medmänniska utan illvilliga eller sinistra avsikter. Trots detta kan dessa ”fotknölar orsaka stor irritation hos de plåtinbakade fordonstrafikanter, som tillika med två hurtiga spantaxmodeller vill muta in största delen av de offentlig vägnätet i de urbaniserade områdena. Fotknölen är en rättskaffens skattebetalande medborgare, vilken förväntar sig att få valuta för sina skattepengar.
Därför utnyttjar han de, av kommunens, många övergångsställena så länge som möjlig när han beträder dem med sina trendiga joggingskor. En promenad på 20 meter mellan refuger, lyckas han sträcka ut till 20 minuter när han är riktigt motiverad till skatteåterbäring. Denna övning leder ofta till upprorsstämning hs de motoriserade trafikanter som får vänta på att denna slowmotion vandrande fotknöl skall ta sig hela vägen över körbanan. Efter ett antal, hyttande med knytnävarna medmedknytnävarna knytnävenknytnävarna och okvädningsord, i tysthet, matas, bakom bilarnas vindrutor, övergår missnöjet till en kollektiv test av fordonens signalhorn. Med resultat att all trafik sakta flyttar sig till höger och stannar för att släppa fram ”utryckningsfordonet, som man antar närmar sig.
Fordonsförarna
Omman flyttar intresset till de som framför sina motorfordon, uppenbarar sig ett menageri, liknande apberhet, på sknsen.
Ett sådant, intressant exemplar är den intellektuella förre som ofta kör n Renault 4L. Han sitter med ett kompendium, tjockt som en telefonkatalog uppslagen på ratten, vilket han bläddrar i medan han, förstrött, ägnar trafikn omkrings , lite uppmärksamhet. Ett antal , ilskna tutningar bruka återkalla honom till verkligheten påplneten jorden. , varefter han lyckas förflytta sig ytterligare några mter framåt. Om mn har tur ka man i tidig morgontrafik, få uppleva den sällsynta arten ”fordonssångaren” Det är , ofta, en medelålders person, som älskar att sjunga med i det musikskval som bilradions producenter valt. Det händer stt en sådan sångare kan bli så exalterad av Thore Skogmans ”surströmmingspolka att han nästa ramlar ur bilen.
Loppis fyndarna
När sem bryter ut under de ljuva sommarmånaderna, drar många bilburna semester ut eter våra vägar för att lea upp ett semestermål som, levererar den förväntade blanfningen av kulturell, avkoppösnde och kuinarisk förglömlig semester-gott-och-blandat. Men även om målsättningen handlar om att ppleva; Gottnds raukar, isho/
Norrbottens-Kuriren
/2023-04-20
Amerikanska marinkårssoldater korsar gränsen till Sverige från Norge under militärövningen Aurora 23:s inledningsskede.
FOTO: PONTUS LUNDAHL/TT
Aurora 23 säkrar freden med vapen
I måndags inleddes militärövningen Aurora 23 i Sverige – den största på över 30 år.
llierade. i Jukkasjärvi, eller tylösands lockande stränder, dyker det upp; ” störande inslag sökandet eter de perfekta semersterupplevelserna.
Dessa divergeringsproblem, består ofta av någon vädersliten bit av kartong, hjälpligt, fastsatt på en vanlig skogspinne och nedkörd bid vägkanten. På denna hemmagjorda reklamskylt an man läsa;” Loppis 500 meter”. Exempelvis. Denna oförargliga korta text, kommer att orsaka en , fullkomlig, orkan av kblandde känslor hos, samtliga semesterfirare och entusiasterna, ser för sin inre syn; hur de någon gång i frmtiden, får vusa upp en porslinsskål, med blåmålad orientaliskt mönster, för, Antikrundans Knut knutson, vilken då höjer pläsen till sktyarna och prklaratt;”detta ä ett unik fynd som etingar oserhört mycke mer i värde, än den iflationsdabade hundralapp, manf ått lägga ut på en gårdskppis någonstans i någon enslig småländsk byagård.
Bagageluckeloppis
I de modern hyper urbaniserade områdena i våra storstadsområden finns icke den naturliga rurala gospeldoftande miljö som man träffar på i samband med gårdsloppis på landet. Dessa är muterade till en helt ny livsform av denna merkantila bytesmarknad av gammalt, oslängt, mindre nödvändigt, hopsamlat bråte av, leksaker, barnkläder, gammalt husgeråd, repiga vinylskivor och aldrig uppskattade, tavlor, föreställande, grånade fiskargubbar i sydväst och pipa, samt yppiga zigenarkvinnor klädda mycket mindre. Om dessa förråds tömningar, sker i de urbana, miljöer, i utkanten av våra storstädar, där, bostadslängorna och gårds bygderna har ställts på högkant och de rödmålade träfasaderna, ersatts av; grå betong, kommer berörda medlemmar av originalbefolkningen att finna nya areor för att bedriva denna ursvenska merkantila arvegärning. Det sker vanligtvis genom att man samlas i något, på förhand överenskommet, närliggande, allmänt parkeringshus, där skräp från en bagagelucka, snart har funnit sin framtid i en annan bagagelucka och amatör handlarna, bekräftar sina ”fynd med ett hästhandlarmässigt handslag och en kopp medbringat kaffe ur någon pumptermos som inte bytt ägare.
Ett resande folk
Ända sedan vikingatiden, har svenskar haft en längtan bort från Sverige.
Ett märkligt genetiskt drag efter att, bese andra länder. Även om plundring och skövling av länder, bortrövande av slavar och kyrkoskatter, inte längre verkar vara drivkraften bakom denna flyttfågel liknande attityd, vilket kan få någon amatörantropolog, att dra slutsatsen av att vi har ett nära, evolutionärt, släktskap med fiskmåsar och hönsfåglar. Detta är troligtvis igen, accepterad teori hos detta folk av kvasi- nomader, som uppenbarligen måste; ”dra till fjärran land” med en viss regelbundenhet oh därmed kan jämställas med de varelser som utrustats med hönshjärna.
Må framtida forskare, finna en mer; folligtförankrad, plausibel, förklaring till denna nationella eskapism. 1955 tog det fart på allvar, så de första svenska charterturisterna flögs till Mallorca.
Denna besynnerliga längtan att fly sitt avlånga land, har ofta, förklarats med behovet av långa stränder, sol och bad,
Att detta 1574 km långa land skulle sakna platser där vattnet når ända framtill land, tyder på en monumental och väl dokumenterad, okunnighet, om sin egen närmiljös mång fördelar. Sverige är, rikligt utrustad av naturen och kan erbjuda nästan en kvartsmiljon strandkilometrar. Även om några av dessa, tidvis, inte uppvisar samma lyxliv, festande och nattligt riskbeteende som hägrande och lockande miljöer på andra platser av planeten
Emellertid förefaller oförmågan att släppa sina invanda beteenden, vara fast, bekräftad i det svenska folkets genom, vart man sig i världen vänder, kan man finna en svensk som absolut, vill ha en hamburger med pommes[te1] frites, eller en pizza, istället för den erbjudna, lokala kulinariska utflykten.
Svenska smaklökar, verkar föredra, ”svenskt kaffe” hårdbröd, Kalles kaviar och Arboga pastej, oaktat vad det lokala hotellköket, än visar upp på menyn.
Den svenska husmanskostens hörnstenar är lika fast förankrade hos dessa vikingaättlingar, även om det krävs en lång resa bort från den egna täppan, för att få det bekräftat.
Men längtan efter en korv med bröd, blir även den tillgodosedd ’, när det spanska, eller italienska, lockelserna minskat, i samma takt som reskassan för att sedan embarkerar flyget tillbaks till de 10000, isklädda, sjöarnas land och en stadig pölsa med rödbetor.
Mitt i trafiken
Mycket kan förklaras av den våra paradoxen: rusninstid är den tid på dagen då all trafik står stilla! Mitt i detta oroganiserade schackspel med morande stålspringare, händer det natt man mötr ytterligaren förvirrande trafikparadox, när plötsligt, en välfylld lokadsbuss , tornar upp sig framför en, som att monster från en annan planet med en stor lysande, destinationsskylt som förkunnar : Ej i trafik att den då uppenbarar sig i detta trafikmyller är en lika svår fråga, att besvara, som frågan om universums början och slut.
Medtrafikanter
Ett inslag av förströelse, finner man i sina medtrafikanters, olika beteenden, vilka de flesta, icke verkar medvena oom. Fotgängaren är ofta en saktmodigmedmänniska utan illvilliga eller sinistra avsikter . Trots detta kan dessa”fotknölar orsaka stor iitation hos de plåtinbakade fordonstrafikanter, som tillik md tvåhuliga spantaxmodeller vill mya in största delen av det iffentliga vägnätet i de urbna områdena. Fotknölen är en rättskaffens skattebetalande medborgare, vlken förväntar sig att få valuta för sina skattepengar.
Därför utnyttjar han de, av kommunen, måde övergångsställena så länge som möjlig när jan beträder dem med sins trendiga joggingskor. En promenad på 20 meter mellan refuger, lyckas han dträcka ut till 20 minuter när han är riktigt motiverad till skatteåterbetalning. Denna övning leder ofta till upprorsstämning hs de motoriserade trafikanter som får vänta på att denna slowmotionvandrade fotknl kall ta sig hela vägen över körbanan Efter ett antal, hyttande med nävarna och okvädingsord i tysthet, mmats, bkom bilarna vindrutor, övergår missnöjet till en kollektiv test av fordonens signalhorn. Med resultat att alltrafik som kan förflyttar sig till höger och stannar för att släppa fram ”utryckningfordonet, som man antar närmar sig.
Fordonsförarna
Om man flyttar intresset till de som framför sina motorfordon, uppenbarar sig ett menageri, liknande apberget, på skansen. Ett sådant, intressant exemplar är den intellektuella förare som ofta kör n renault 4L. Han sitter med ett kompendium, tjockt som en telefonkatalog uppslagen på ratten, vilket han bläddrar i medan han, förstrött, ägnar trafikn omkrings , lite uppmärksamhet. Ettanta , ilskna tuttninga bruka återkalla honom till verkligheten påplneten jorden. , varefter han lyckas föflytta sin ytterligare några mter framåt. Om mn har tur ka man i tidig morgontrafik, få uppleva den sällsynta arten”fordonssångaren” Det är , ofta, en medelålder person, som älskar att sjunga med i det muskval som bilradions producenter valt. Det händer stt en sådan sångare kan bli så exalterad av Thore Skogmans ”surströmmingspolka att han nästa ramlar ur bilen.
Ytterligare en intressant medtrafikant, värd att studera,r den ,oftamedelålders,man som alltid sökerefter något i sin bil, dock utan att finna det.Han ses ofta börja sitt sökande bakom solskydden och på instrumntbrädan, varefter han ,1)ikt en ormmänniska,på rymmen, börjar gräva på golvet, mellan pedalerna,, även här, utan annat resultat än,halvätna chips och någon gannaö seg dku,tomte, smöverlevt ända in febuari.
Bär golvet är befriat från onödiga ting dyker halva människan inm dödsföraktande in i handskfacket som inte rymmer en endaste liten handske etersom det är fullproppat med rabattkuponger till allabenin-och olje-bolag som, förser våra bilister med nödvändig service och materiel. Efter att , ha befria sg från det trånga utrymet handskfacke, lpddsr hn på sälerhtsbälyet rorerar han ett halvt varvoch börjar , renetikt, rota omkringi bksätet. Ett antal frågande, anklagand bickar från om givande trafikanter brukar få stopp på de arkeologiska utgrävningarna i bilen,varpåtrafiken åter kan flyta på i lagom, svensk, vardagstakt.
Buffékulturen
Vår festkultur är en rikligt dukad buffé lika självklart inslag som, under vikingatidens midvinterblot, då åts av dussintals rätter, vilket sköljdes ned med kopiösa mängder öl eller mjöd.
Det berättas att den gamle krigarkungen Karl X, bjöd sina festande kamrater på; upp till 40 rätter, vilket torde ha krävt än mer av den tillgängliga maltdrycken.
Dessa vanor att: sammankoppla fester, högtider eller andra begivenheter, med ett dignande buffébord har överlevt, såväl Amerika emigrationer som imigrationsvågors kulturinblandnning.
Buffén, är, för evigt, välförankrad och hemmastadd i våra hjärtan och magar.
När vi står inför ett långt bord, dukat med mängder av sill, lax, kallskuret i olika former, samt varmrätter i form av Janzons frestelse och prinskorv, vet man icke med säkerhet om det är julfest, påskfest eller midsommarfest. Traditionstvånget är lika svår forcerat som Kebne Kaises syd topp i Januari. Trots det finnes det djärva, företagsamma, medmänniskor, som icke vekar att kasta sig över det gastronomiska överflödet, som hotar att dränka dem i sin egen flödande saliv om fått en riktig turbostereoidliknande injektion vid åsynen av allt det goda.
Vid ett sådant tillfälle på ett centralt hotell i en mindre norrländsk stad, där förtagarna enligt traditionen bjöd sina anställda att deltaga dylika, avdragsgilla evenemang, som i deklarationen fick rubriken; ”personalvård”. Där hände de sig emellertid att en åkerianställd, felparkerade lastbilen framför hotellentrén, kliver in och tar en stol, samt sätter sig vid buffébordets närmaste kortsida,
När han fäster den stora festfärgade servetten mellan sina många hakor och skjortkragen uppmärksammades detta av en, med god syn och rutin, utrustad personal, som myndigt, stegar fram till den försigkomna matgästen och påpekar, lika stilla och försynt som en begravningsentreprenör i en kyrka; att det fanns fler bord, som var lediga i lokalen.
Varpå han med förvåning mottager gästens kommentar;” Tack, men jag nöjer mig med detta!”
Om sannngen skall fram… och om jag skall vara rlig,… Är vanliga uttryck, vilka ofta efterföljs av något påstående vilken man vill emfacera.
Det är så ofta förekommande i alla diskssioner, att man inte längre reflekterar över att det är ,politiker, jurister, läkare, lärae,präster och andram med högt, allmänt förtroende, som uttrycker sif,som om de vanligtvis, spred mängder av lögner och osanningar omkring sig.
Tänk om tandläkaren, som just besiktgat dina tänder och, med lugn försäkran, sagt att ” det ser bra ut”. Helt plötsligt, meddelar att detblir royfyllning i varenda tand.
Eller, poliskonstapeln som stoppat dig för ”kontroll av körkortet”, istället för att låta dig köra vidar, påpekar att;”bilen du färdas i har synts i samband med ett butiksrån, kvällen före.
Efter att ha torkat kallsvetten ur pannan, börjr man längta efter sanningsenliga medmänniskor.
Osanningen skall fram. Blir livet enklare då!
Pengar
Att våra pengar förlorar i värde, i samma takt som en tio år gammal Ford Edsel, torde vara allom bekant. Att bankerna bekräftar denna monetära lavin, genom att vägra, befatta sig med, klingande mynt och prasslande sedlar, förbättrar inte eländet för oss Swisch lösa kontantberoende, gamla övervintrade samhällsfosil.
Innan det monetära systemet blev etablerat, tog, den, oftast, rurala, befolkningen med sig av det som man producerat på gården, vid besök på marknader där kommersen etablerat sig.
Eftersom en höna eller en knippe morötter värderades lika i de flesta socknar och byar, var det ett stabilt betalningssystem, utan nämnvärda inflationsproblem, och ränteeffekter, eftersom riksbanken inte gärna; ”lade alla ägg i samma korg!” Nu i tider då få odlar sina egna grödor eller håller sig med grisar och höns. Har behovet av andra betningsformer sett dagens ljus. Så olikfärgade papperslappar har ersatt höns och rädisor, vid reglering av skulder och andra merkantila övningar.
Bankernas ovilja att hantera grönsaker och kreatur, är förståelig, men att de hyser denna rigida och monumentala ovilja att hantera pengar, förefaller fullständigt obegripligt. Eftersom det är den bärande affärsidén för bankarna över hela världen. Om vi för ett ögonblick tänker oss att vi avser att resa till någon när belägen grannkommun och kliver på bussen och ber att få betala med ett tjog ägg eller en knippa morötter kommer troligen, polis och personer i vita rockar, att vänta på oss vid framkomsten till resmålet. Ytterligare ett problem är att bankerna åtagit sig uppgiften som polisiär resurs i utredning av ekonomisk brottslighet. Det framgår av den nyfikna frågvishet som möter de kunder som vill sätta in kontanter på något bankkonto. Att bli förhörd som om man vore en galen bankrånare, upplevs inte riktigt kundvänligt, varför det kanske är dags att utföra en beteenderockard vid bankärenden av detta slag, då bankpersonalen ställer sig tvehågsen till att ta emot och förvalta kundernas sparpengar. Är lösningen måhända att vi framtiden ser hur gamle mor hulda tar med sig sina pensionspengar och ett hagelgevär, steppar in på sin bank, gå fram till närmaste baktjänstemanmed orden;” upp medhänderna! Detta är en insättning!”
Med lite tur kanske pengarnas betydelse kan förändras med tiden.
gevar, steppar in på sin bank, gå fram till närmaste baktjänstemanmed orden;” upp med händerna! Detta är en insättning!”
Med lite tur kanske pengarnas betydelse kan förändras med tiden.
Dryckesvanor
Vin har sällan kunnat odlas inom Sveriges frostbitna gränser.
Vikngarna som var i behov av något stäkande för att uppnå rätt nivå av den ilska och stridslust som gorde dm fruktade över hela norra halvklotet, där de drog fram som ölfrustande, väderspända bäsärkar, rdo att klyva huvudet på varje mnniska sominte tillhörde amm sorts
Käggiga bväpnade rövarpack , om d själva. Denhonungsbaserade drogen de fann sin styrka och glädje i kallades ; Mjöd vilket, var föregångare till den dryck som flödar vid senare rituella festtillfllenoch fått benämnngen;”stor turk” i detörsigas folkmun. Att denna glädjedryck , utsetts till en samhällsfara, v den nykterhetsrörelse som, tagit som in ppgift att torrlägga konungarike Sverige, har inte,nämnvärt bidragit til att, bruket av ; jästa och destillerade drycker.minskat.
Denna längtan; att med etylalkohol, i olika former, bedöva, eller stänga av vissa, funktioner.
Levde ett Var mer seglivat hjärnkontoret, var mer seglivad än den frälsande, godtemplarrörelsen, som fick fortsätta att kämpa i motvind, när vikingablodet, i Nordmännen, sökte detblodförtunnande medel som alkoholen erbjöd. Eftersom det, ganska tidigt, upptäckes att;långvarig avhållsamhe, resulterade i att de torrlagda, fick svåra, medicinska besvär samt vissionära uppenbarelser av egndomlgaokända varelser, som aldrig funnit i Norden, så som stora rosafägade reatur, med svansar både fra och bak. Dessa, uppenbarligen, störande, medicinska problem, ick ingen riktig lösning, förrän, en framsynt västgötabonde, importerade, den nya,mirkelgrödan;”potatis, som eter stort matstånd från den , med kraftig abstinens, baksmälla och halsinationer, vilka till slut to den nya jordknölen till stt hjärta, då Det uppdagades att detta jordpäron, var synnrligen ,lämligt att använda vid framställning av en klar och maklig ersättning till det jästgrumliga ölet.
Brännvinet kom för att stanna.
Trots det medicinska nyupptäckta användningsområdet, verkar det venska folket, upplva svårigheter att, till fullo, njuta av detta potatisavkok, enär de gimaserr och frutar som förgiftade blåvalar, var fång de tömmer de lilla glaset med denna kemiska produkt.
Den som deltagit vid ågot traditionellt Svenslt/nordiskt, festablot, där dessa drycker , tillåts spela en avgörande roll det gastronomiska, helhetsupplevelsen, har skert , kunnat konstatera att, det uppfunnits en djupmeditativ, besvärjelsemetod förat få i si den, uppenbarligen, illasmakande dekokten. Man sjunger sig den helt enkelt det är somnär man övertala barn att ta den illasmakande medicinen. De går lättare att lura smaklökarna , om de fått delta i en lättsam såg, till”medicinens” lov och ära. Därmed uppstod det som kulturhistorikerna bekräftat som;”Nubbevisor. Svenska folket hade inte behövt IOGT, NTO eller folkpartiet, om ”nubbevisan” aldrig uppfunnts, eftersom Nubben, snapsen eller ”den lille” tydligen är gjord som flytande taggtråd och omöjlig att konsumera på samma sätt som mjölk.
.
Eftersom en höna eller en knippe morötter värderades lika i de flesta socknar och byar, var det ett stabilt betalningssystem, utan nämnvärda inflationsproblem, och ränteeffekter, eftersom riks
Bankernas ovilja att hantera grönsaker och kreatur, är förståelig, men att de hyser denna rigida och monumentala ovilja att hantera pengar, förefaller fullständigt obegripligt. Eftersom det är den bärande affärsidén för bankarna över hela världen. Om vi för ett ögonblick tänker oss att vi avser att resa till någon när belägen grannkommun och kliver på bussen och ber att få betala med ett tjog ägg eller en knippa morötter kommer troligen, polis och personer i vita rockar, att vänta på oss vid framkomsten till resmålet. Ytterligare ett problem är att bankerna åtagit sig uppgiften som polisiär resurs i utredning av ekonomisk brottslighet. Det framgår av den nyfikna frågvishet som möter de kunder som vill sätta in kontanter på något bankkonto. Att bli förhörd som om man vore en galen bankrånare, upplevs inte riktigt kundvänligt, varför det kanske är dags att utföra en beteenderockard vid bankärenden av detta slag, då bankpersonalen ställer sig tvehågsen till att ta emot och förvalta kundernas sparpengar. Är lösningen måhända att vi framtiden ser hur gamle mor hulda tar med sig sina pensionspengar och ett hagelgevär, steppar in på sin bank, gå fram till närmaste baktjänstemanmed orden;” upp medhänderna! Detta är en insättning!”
Ställföreträdande lidande
Wftersom svenska folket , sedan decennier, lever i sin ombonade, veluorpräglade
Mysgörna i tillvaronar det utvecklats ett pandemiskt behov av att få uppleva
Tragedier, mardrömmar och ångest.
Detta har fått bli en standardinrediens i näsan all publik underhållning, it mit i samtliga TV-kanalers s k; Magasinsprogra, där Programledarna vi sina Intervjusoffor, spelar rollen av amatör erapeuter och psykooger, som lockar ur ina ”intervjuoffer” alla traumatiska livsupplevelser fråb vggan till graven. Om detta oncept ocke hade sin magiska öockelse på den publik som oreflekterat, frossar i all denna ångestpytt-panna, om deta behov av regelbundna doser av den svårihettybgd tillvaros märkliga ivsanalgi till sit eget förutsägbara liv i hemmets trygga TV-soffa, Svår vlfärdsabstinens Vilket kan öka den psykosociala samhällsmiljön med oanade
konsekvenser.
Och så var det vädret
Hur förtvinade och dysfunktionella skulle, icke talorganen, hos detta tystlåtna folk
Te sig om vi icje erhållit det ådriga sinande samtalsämnet;” vädret”
Eftersom vi infrusna nordbor inte slösar på ord och andningsluft, samt sedan tidig ungdom, erfarit att det icke är förenat med god umgängesetikett, att samtala om politik och religion
Nu när dagen offentliga samtal inte längre rör sig om annat är det svårt att återknyta till
Utsädespriser , hästskor och skogsplantering.
Tack och lov att vädret, fortfarande är tillräckligt växlande, för att kunna fylla funktionen som
Allmänt samtalsämne, för såväl urbana stadsbor och den rurala befolkning som fortfarande finns ute i klorofyllan.
I de gamla samhället, förekom det 2kloka gubbar” och ”kloka gummor”. Som kunde på vädr.
Metoderna var inte så vetenskapliga som dagens meteorologer brukar för att misslyckas med att ge korekt väderprognos till semesterutflykten.
Från apstadium till APP stadium och retur
För närmare, 20 000 år sedan lämnade de första människorna ner ur träden för att prova på livet som ”homoerectus” dessa våra förfäder blev sedan; homosapiens och homo habilis och utvecklade det som idag är vårt högteknologiska samhälle.
Men längtan till trädkronornas höga höjder, för bättre överblick av omgivningen, måste funnits i vårt genom. Detta märker vi i dagens samhälle då APP stadiet kräver en återgång till trädkronor och vistelse på höga höjder, takskorstenar och berg, där den moderna digitaliserade” i-fånen” förtvivlat försöker få sin moderna; ”Iphone” att hitta kontakt med någon repeter som hanterar just deras val av teleoperatör. Cirkeln är sluten APP stadiet har återfört människa till det ursprungliga ap stadiet och där sitter de som vilseflugna gästhäckande flygande primater och klöser förtvivlat, på dina, obetalda, klös brädor medan de åkallar alla krafter som, sedan generationer, avskaffats för att ge plats åt de nya digitala bönerummen som erbjuds av, instagram, facebook, twitter och tiktok.
En , ofta använd, metod,varatt tudera iälvor ch fenor på fiskar ur det lokala vattenområdena och ur detta uttolka kommande vårdutveckling. Att det på grund av konstiga fisktarnar, även då, blev ett oxh annat ”skitväder”, betraktades vädret
L med samma toleranta överseende, som dagens befolkning som, genomblöta, fått fly inomhus med den uppdukade, sommar bufén, som skulle avnjutits ute i det vackra sommarvädret om vetenskapens prognostiserare, hade varit framgångsrikare.
Etersom icke SMHI, med alla sina mderna vetenskapliga resurser, har större träffsäkerhet i sin väderbedömning, än myrorna i närmaste myrstack, är det kanske lika braatt återgå till inälvsprognoser och fiskfensdiagnostik.
Vädre bliver ändpck icke som vi önskar varför paraplyer rekommenderas som standard- accessoar till sommarklädseln,, i alla fall om midsommar- festligheter är förestående och förväntas bjuda på sol och värme.
Svensk mat
Vi svenskar är, med all rätt stolta över vår gastronomiska tradition och vårt kulinariska arv.
Vi har ju, tack vare, IKEAs framgångsrika erövring av världen, fått en global spridning av köttbullar med potatismos och lingon.
Nu må betona att denna köttfärsbulle, på inte sätt är av svenskt, blå/gult, ursprung.
Den har sina rötter i Mellanöstern där bullar av lammfärs grillades redan på romartiden och fick heta shiskekebab.
En annan, typiskt ”svensk” smaklökstrimmare, tror mången, husmans- kostaren, är den riktigt torparskapade Kåldolmen vilket, även den, visar sig vara importerad från Turkiet, med hjälp av hemvändande karoliner, påhejade av Karl XII när han hade ställt till med tillräcklig kalabalik i Bender och förstod att det nog var bäst att ta med sig matlådan och omgrupperar till Sverige igen.
Ä Den har sina rötter i Mellanöstern där bullar av lammfärs grillades redan på romartiden och fick heta shiskekebab.
En annan, typiskt ”svensk” smaklökstrimmare, tror mången, husmans- kostare, är den riktigt torparskapade Kåldolmen vilket, även den, visar sig vara importerad från Turkiet, med hjälp av hemvändande karoliner, påhejade av Karl XII när han hade ställt till med tillräcklig kalabalik i Bender och förstod att det nog var bäst att ta med sig matlådan och omgrupperar till Sverige igen.
Även om barn och tonåringar, i ett par decennier, envist trott och hävdat att;” pizza är en svensk nationalrätt!” måste vi varsamt leda dem ur denna kulinariska villfarelse och förklara att denna Pannkaksliknande macka med pytt-i-panna-fyllning, är en av romarrikets artefakter med globalt, pandemisk, utbredning.
ven om barn och tonåringar, i ett par decennier, envist trott och hävdat att;” pizza är en
nationalrätt!” måste vi varsamt leda dem ur denna kulinariska villfarelse och förklara att denna Pannkaksliknande macka med pytt-i-panna-fyllning, är en av romarrikets artefakter med globalt, pandemisk, utbredning.
Den har sina rötter i Mellanöstern där bullar av lammfärs grillades redan på romartiden och fick heta shiskekebab.
En annan, typiskt ”svensk” smaklökstrimmare, tror mången, husmans- kostare, är den riktigt torparskapade Kåldolmen vilket, även den, visar sig vara importerad från Turkiet, med hjälp av hemvändande karoliner, påhejade av Karl XII när han hade ställt till med tillräcklig kalabalik i Bender och förstod att det nog var bäst att ta med sig matlådan och omgrupperar till Sverige igen.
Även om barn och tonåringar, i ett par decennier, envist trott och hävdat att;” pizza är en svensk nationalrätt!” måste vi varsamt leda dem ur denna kulinariska villfarelse och förklara att denna Pannkaksliknande macka med pytt-i-panna-fyllning, är en av romarrikets artefakter med globalt, pandemisk, utbredning.
i infrusna nordbor inte slösar på ord och andningsluft, samt sedan tidig ungdom, erfarit att det icke är förenat med god umgängesetikett, att samtala om politik och religion
Nu när dagen offentliga samtal inte längre rör sig om annat är det svårt att återknyta till
Utsädespriser , hästskor och skogsplantering.
Tack och lov att vädret, fortfarande är tillräckligt växlande, för att kunna fylla funktionen som
Allmänt samtalsämne, för såväl urbana stadsbor och den rurala befolkning som fortfarande finns ute i klorofyllan.
I de gamla samhället, förekom det 2kloka gubbar” och ”kloka gummor”. Som kunde spå väder.
Metoderna var inte så vetenskapliga som dagens meteorologer brukar för att misslyckas med att ge korekt väderprognos till semesterutflykten. Det finns områden, man måte vara expert, för att misslyckas. Bevisligen finns det områden som erbjuder sol och värme , å sol och värme. Ttta ut genom fönstret så blir det uppenbart.
Gymande folk
In någon källarlokal, ofta centralt, belägen, kan man finna ett utrymme med samma framtoning som
Ett akvarium, där man, i stum förundran och motvillig beundran betraktar dessa, blötdjur som svetten dryper om, eftrsom de, rivilligt,men ändock frivilligt, stigit in i denna högteknologiska, mekaniserade, tortyrkammare och där brottas med omänskliga mekaniska monster, vilka , i varje ögonblick, hotar att göra slarvylta ac användaren. För att de, betalande(?) offren skall bli ordentligt tilltufsade i varenda muskel, sena och ligament, finns det en kråmande figur i slitna träningskläder som övervakar tt lila narvande skall återvända till vardagslivet med monumentalt, omänsklig, träningsvärk och ett tvivel på sin egen förmåga att befinna sig i upprätt ställning, tan kryckor i mer än en minut. Denna mänkliga inredningsdetalj i gymmet, kallas PT, av de initierade vilket skall betyda personlig tränare, för oss övrga betraktare, mer verkar betyda Professionell torterare.
Det är lätt att föreställa sig att ett offer för dennes omsorger, torde liknas vid; den behandling som en, figur av lego-bitar, utsätts för sv en fyraårig, kreativ unge som växt upp med våldsamma dataspel
Bärplockare
I de svenska skogarna, växer det 500000 ton bär varje år
Och om nte inrsta/triatande, bärplockare, från när och fjärran, rensade vidmaken på denna rikedom,
Skulle det inte finnas lingonsylt till torsdagens pankakor, eftersom, det folk som ,omhuldar sina
Smaklökar och regelbundet, trimmar dem med de vanebildande pankaksaccessoarerna de vant sig vid ända sedan den första mjölktanden togs till praktisk, tjänst i metabolismens, komplicerade ystem för nringsintag.Medan den utrikesfödda aradan av bärfinnande säktmöten dammsuger lingon och blåbärsris, med samma målmedbvetna effektivitet som en gammelgädda, gör slut på småfisk i sin inmutde vattenlekstuga. När denna , för oss , nödvändiga, skördeassistanse, lämnat de renrakade bärskogarna, kn det hända att ett och annat sällskap, imors lilla olles, djärva anda, giver sig ut på bärjakt, utrustade med kartor, kompass, och den nyste p s- utrustade smartfånen, som erbjudits hos elektronikhandarna. Förutom, att dessa bleka nyllen är amatörer i terrängen, är lika tydligt som om de skulle dyka upp i ett forum för kärnkraftsutceckling. I denna, för dem, ovana omgivning, är att det konsekvent, rör sig implicerade mönster, med näsan, hela tiden,pekandemot jrdens centrum, likt felvridna kompassnålar. När någom av dessa, understundom, rätar på tyggen, för att orietera sig, visuellt och sanar runt horisonten i 360 graders rörelsevikel, höres denna varelse utstöta ett ropp av uppmärksamhetsbehov från det sällska, vilket denna antages vara vilsna i den främmande miljön.
De märkliga är att , vid påkallande av uppmärksamhet, användes icke, de eftersöknas, tilldelade, namn.
Istället hör mn det märkliga, ropet;” ho-ho!” i stället för;”majbjörn; eller karl-Astrid!” vilket ode vara något mer selektivt och dekvat som anropssignal vi kommunikation på längre avstånd än en meter.
Kändisar
För ett par generationer sedan var det vanligaste, framtidsdrömmarna, för unga pojkar och flickor, att få bli: brandman/polis, för pojkar och lärarinna/sjuksköterska, för flickor.
Under 1990-talet, hände något märkligt i vårt stabila samhälle. Då var det inte längre aktuellt för unga människor att vilja ägna sig åt samhällsnyttiga insatser och humaniora. Nej!
För du skulle man bli ”kändis”. En Kändis, är en person, som är känd, för sin välkändhet.
För att bli välkänd, som första stege mot; ”kändisskapets”, uppmärksammade och glamour, erbjöds ett antal optioner; Antingen kunde man, genom grov kriminalitet, förvärva tillräckligt mycket uppmärksamhet, för att uppnå denna offentliga lycka som de innebär att se sig själv i tidningarnas löpsedlar samt visa upp i Public- Services medianyhetsprogram. Det är då, mycket attraktivare, att anmäla sig till något av Tv-mediernas, ”uppmärksamhetsprogram, av typen ”Talang, ”Idol”, Farmen, eller liknande sammanhang, skämma ut sig med en amatörmässigt talang, som någon trodde att man kunde bli, istället för den mediokra begåvning man faktiskt råkade födas som.
Om sannngen skall fram… och om jag skall vara rlig,… Är vanliga uttryck, vilka ofta efterföljs av något påstående vilken man vill emfacera.
Det är så ofta förekommande i alla diskssioner, att man inte längre reflekterar över att det är ,politiker, jurister, läkare, lärae,präster och andram med högt, allmänt förtroende, som uttrycker sif,som om de vanligtvis, spred mängder av lögner och osanningar omkring sig.
Tänk om tandläkaren, som just besiktgat dina tänder och, med lugn försäkran, sagt att ” det ser bra ut”. Helt plötsligt, meddelar att detblir royfyllning i varenda tand.
Eller, poliskonstapeln som stoppat dig för ”kontroll av körkortet”, istället för att låta dig köra vidar, påpekar att;”bilen du färdas i har synts i samband med ett butiksrån, kvällen före.
Efter att ha torkat kallsvetten ur pannan, börjr man längta efter sanningsenliga medmänniskor.
Osanningen skall fram. Blir livet enklare då
Trender
Trnder, va något m växtfrm ur sociala gemenskaer och ofta med återkoppling ill större historiska hndelser, om ungdomskulturen som trängde sig in i det svenska ungdomskulturen på 1950.talet, geno den amerikanska ungdomsmusiken totala jnock out på den svenska radions underhållningsmusik. Med musiken följde livsstilsanpassning av mode, attityder och språk.
Äen om många unga adrig uppfattade texterna till de tranasatlantiska musikverken, försökte, mången, på n hemkokta engelska, efterlikna de ylanden och stånden, som de uppfattat som rock musikens budskap. *Ett decennium senare togs trendloppets stafettpinne över av Britterna som, men Mary quant och trendsättarna på Carnaby street, skapade ett helt nytt mode för unga svenskar. Klädrna vlev dessutom syntetiska. Och musiken formades av Brian Epstein, ned hjälp av De som kallades ”the mersysound, representerat, främst, av The Beatles.
Emot dessa assiva trendsättarnas påverkan, fans ingen svensk motkraft och ordet ”influensers” hade baa använta s om de som gick omkring och nös mot sina medmänniskor vilka då blev påvekde av den tidens influensa. Detta , synnerligen”osvenska” uttryck” influenser” är, till sin funktion inget nytt under solen. Från början hette det ”lobbyster” och betraktades sm något lika attraktiv, som det somkatten släpat in. Men med det invasiva övertagandet av sociala medier, har det fått en redig politidkt korrekt tvagning.
Jantelagen
Denna danska litterära import har blivit ett ”ursvenskt begrepp, vilket kan sammanfattas med det gamla ordspråket:” glöm inte att du är helt unik, precis som alla andra!”
Trots att ”jantelagen inte är en lag, i juridisk mening, har dess innebörd nått en status, närmast att likna med tio Guds bud, har svenska folket, Ett brott mot denna, av gatans parlament, fastställda, förordning, är att begå en svårförlåtlig synd i detta, av jante, utformade, politiskt korrekta, samhälle. Ända sedan Nils Dacke och Engelbrekt gjorde uppror mot de styrande de och normbildande eliten, har det betraktats som något, mindre hedersamt att; ”tro sig vara förmer än någon annan som, be trampar fädernejorden Sentida folklivsforskare, torde finna ett samband, mellan denna genetiska åkomma och de etikettsregler som tidvis fått reglera, umgängesattityderna i det svenska folkhemmet. En lätt schitsofren känsla infinner sig lätt hos den lydiga och välfostrade samhällsmedborgaren som, från tidiga ungdomsår, blivit uppfostrad i ; nödvändig självsäkerhet och monumental, tilltro till sin egen kunskap och förträfflighet. Plötsligt kommer Den obarmhärtiga, jantelagens förödande påverkan på alla samhällets olika nivåer, att utgöra en, ständigt närvarande och nedvärderande faktor för ett framgångsrikt egenskapat liv, då varje självsäker åtgärd i arbetsliv, eller i sociala sammanhang, mötes med samma motvilja om som ett besök av kronofogden.” Du skall inte tro att du är något!”ekar i gränderna och korridorerna på arbetsplatsen. Den ambitiösa, lätt narcissistiska svensken, får antingen bekänna sig besegrad av den halvnelson som jante serverat honom/henne, eller, beställa tid för konsultation hos någon välrenomerad psykolog.
Vårtecken
När man ser vnterbleka människor, likt, mumintroll, som väclts ur in vintersömn, söka sig till någon lars med söderläge och rikts de bleka nosarna mot solens vär,ande strålar , som väcker liv i fräknar och bångtyriga, euforiska känslor. Då et man att det äntligen, är vår.
Andra aäkra tecken på att den möka, kalla, vintern besegrats av det återvänandande livet, är de sm ,under lång tid, vait fördolt nder den barmhärtigt, döljande snö somlikt ett insynsskydd, hindrat människor från att tvingaskonfronteras med, de högar av hundbajs, tomma ölburkar ch ”tappade hamburgerförpackningar vilka, heltplötsligt, får bära vittne om det människor som inte rkt ta några extra steg tuill närliggande, kommunala, skräpdeponier, som numer, finns ättillgängligai närheten av d flesta offentliga rum där människor rör sig och visas,även under den tid pååret då , en ombonad varm inomhusmiljö, ofta ärmer lockande än den rimfrostiga kön framför gatukök och andra utskänkningsställen.
Om konstgjorda vrkänslor inte rår på den, ofta uppträdande, vårtröttheten, går det bra att a till en vetenskapligt prövad metod: Det finns ett samband mellan att äta choklad och att vara lycklig. Choklad frigör nämligen anandamid som är en kroppsegen cannabinoid. Tidigare trodde man att lyckokänslan berodde på att choklad innehåller fenyletylamin. Det är ett kemiskt ämne med lätt centralstimulerande effekt som också finns i hjärnan.
Medan allt fler vårtecken uppenbarar sig , får vi gå omkring och betrakta resultatet av d, den föregående sommarens, semeserflörtar, vilkas resultat synes ute i vårsolen, i form av kvinnor med viss kroppsutvidgning i färdriktningen. Choklad hade kanske fungerat som P-piller också?!
.
