Sverige påstås vara ett av världens mest sekulariserade länder. Samhällets
värderingar förändras, lagstiftningen skrivs om och många kristna reagerar
och protesterar. Sekulariseringen pågår också i vår omvärld. Den finns i våra
hjärtan.
Vad kan vi då göra?
(Rom 12:1-2) ” Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att
frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det
skall vara er andliga gudstjänst.
Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen
av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja; det som är gott,
behagar honom och är fullkomligt.”
Texten påstår inte att den kristne är god och alla andra onda. Däremot
utmanas den troende till förändring. Anpassa er inte, utan låt er förvandlas!
Utropar Paulus. Låt det göra skillnad att du följer Jesus. Varför?
Genom Jesu frälsningsverk på korset finns en väg till frälsning genom tron
på Jesus Kristus, Guds Son, uppstånden och levande bland oss genom den
Helige Ande. Gud är beredd att rädda oss genom Jesus, det är just därför vi
kan och skall leva på ett nytt sätt.
Då skall vi veta, att det är inte de goda gärningarna som gör oss till kristna
utan den kristne som gör goda gärningar. Nåden kommer först – sen kommer
utmaningen. Någon har formulerat det så här:_ All teologi är nåd – all etik är
tacksamhet. Vi handlar inte för att bli älskade, vi handlar för att vi är älskade.
Gud har försonat oss med sig själv genom Jesus och därför uppmanas vi att
ge oss själva till Gud. Därför kan våra gärningar göra utan känsla av krav.
Den överlåtelsen som kommer ur kärleken är inte krav. Den kommer inifrån.
Vad består överlåtelsen av? Paulus ser två möjliga vägar för den kristne,
antingen gradvis anpassning till omgivningen eller stegvis förvandling.
Den kristne lever i två världar.. Genom pånyttfödelsen är den troende
medborgare i Guds rike. Men samtidigt lever vi fortfarande i denna världen.
Det finns en spänning mellan dessa två världar. Inte så att allt i denna världen
är ont. Människan är ju skapad till Guds avbild. Det är därför det inte alls är
märkligt att det finns så många fina och goda människor, också utanför den
kristna bekännelsen. Men det finns också ett nedbrytande inflytande i
världen. Den kristne kan inte bara flyta med – hon tillhör ju ett annat rike.
Paulus utmanar: anpassa er inte, låt er inte modelleras efter tidens mall.
Det här kan bli närgånget. Det är så lätt att förändras i den här riktningen
utan att märka det, Anpassning kräver ingen ansträngning. Det händer alltför
ofta att kyrkan bara ligger några år efter, men snart säger samma sak som
tidsandan. Romarbrevet ser en annan väg.
Att leva i en pågående förvandling. Det finns inget stillastående, antingen
anpassar vi oss steg för steg eller så förvandlas vi steg för steg. Antingen
modelleras vi av omgivningen eller av vår skapare.
Den kristna församlingen sägs ofta vara en kropp. Det är ingen tillfällighet.
Att leva i förvandling efter Guds modell är inte ett personligt projekt, det
kan bara ske i gemenskap, tillsammans. Det är kanske inte ens så mycket
individen som skall förvandlas som församlingen.
Bara så kan motstånd bjudas mot anpassningen. Vi hjälper varandra att se –
vi stöttar varandra att gå Guds väg.
BESLUTSÅNGEST ? ”Hemmets Vän nr 46-07
Man skall ”hålla dörren öppen” för att se vilka alternativen är och vad som
verkar mest lockande.
Vår tid är en obeslutsam tid. Vi har svårt att säga : detta är mitt val, detta är
min väg, den vill jag gå resten av mitt liv. Vi lever hellre liksom på prov,
med dörren på glänt. Och detta är förödande för vår karaktärsutveckling
Gud utmanar oss att inte anpassa oss efter omgivningen utan leva i
förändring.
Bibeln har exempel – varken Noa eller Abraham fick sed några snabba
resultat. Noa arbetade på sin ark, decennium efter decennium. Abraham fick
vänta 25 år innan löftet uppfylldes. Men just genom sina livsavgörande
beslut och sin uthållighet blev de till en välsignelse som vi knappast kan
överblicka.
Vi däremot vill ha 100-% iga garantier. Men trons karaktär är att vara
”grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.”
(Hebr 11:1) Skall vi vara fullståndigt säkra kan vi aldrig fatta några beslut.
Det är här tron kommer in och vidgar vårt medvetande. En sund tillit till Gud
ger oss kraft att fatta beslut, även om vi inte helt kan veta utgången. Vi
kanske ofta säger: ”det kanske dyker upp något bättre?”
När vi säger jag till något, säger vi samtidigt nej till alla alternativ.
Vår obeslutsamhet beror på att vi fortfarande lever med oss själva i centrum.
Missar jag något?
Jag tror att Gud kallar den troende till en livsstil som inte är en spegel av vår
omgivnings,
