KAMPEN OM
JULEN
En julkalender som är en adventskalender.
Familjen Grahn:
Pappa: Julius
Modern: Julia
Sonen: Staffan.
Dottern: Eva
Familjen är julnördar och helt fast i den moderna julens traditioner.
Enligt deras koncept måste jultraditioner som; adventshögtiden, Lucia, julmarknader, julklappsinköp och julbak avverkas i traditionell ordning innan Julgran införskaffas och klädes ritualenligt, alltmedan adventmusiken hyllas och avnjuts till varje aktivitet
Mot denna iber att, till varje pris, hålla fast vid ljusslingor, snölyktor och tomtar, inne och ute, får de historiska folkliga ursprungstraditionerna, som väckt nyfikenhet hos barnen i familjen. upprinnelsen
Första söndagen i advent.
Far och mor är tidigt uppe och förbereder en adventsfrukost. Med tillhörande adventsmusik i bakgrunden.
Yrvakna och irriterade uppenbarar sig, Staffan och Eva i köksdörren:
” vad är det som pågår?” utbrister de båda unisont samtidigt som modern, oberört fortsätter att plocka ramlussekatter och varm choklad.
”Jag vill ha en limpmacka med korv:” säger Staffan upprört.” dessutom är det söndag i dag. Vad gör vi uppe så här tidigt?”
” det är ju advent:2 skyndar sig fadern att inflika innan frågorna blir för svåra.
” det förklara i alla fall musiken som gått tränga undan morgonens lokala nyheter på p.” påpekar Eva med ett nöjt leende.
Modern ställer sig bredvid fadern, med armen om hss axlar för att anhålla om föräldrasupport.
” det är dags att börja göra oss iordning för vårt traditionsenliga besök i Kyrkan för at fira in första söndagen i advent:” det bestämda tonfallet ville icke nötas av protester. ”men det är ju skyltsöndag i dag.” börjar Staffan försiktigt Eva är snabbt med i proteströrelsen och ger sitt högljudda bistånd.” alla kommer att vara ute på sta´n och kolla in marknaden. Det vill vi också. Skyltsöndag, Skyltsöndag!” skanderar de våda i kör.
”Det få bli efter adventsbesöket i Kyrkan!” avslutar papa Julius, protesten. det ve ni, att vi. Vi ändrar inte på våra viktiga familjetraditioner bara dör att bakande skolelever skall stå och sälja hembakta bullar i novemberkylan ” Men Efter en intensiv diskussion; för och emot Julmarknadsbesöket.
.
”Men det finns glögg också.” passade Staffan på att inflika medan pappa tog ett djupt andetag, för att ha luft till nästa argument med barnen. ” Nu blir det i alla fall som vi sagt!” därmed skulle diskussionen vara avslutad.
De anlände till en av stadens kyrkor, samtidigt som kyrkklockorna började sprida sin samlande klang över bygden i påminnelse om att den första söndagen i advent nu skulle uppmärksammas med lovsång och förkunnelse enigt den tusenåriga traditionen.
Familjen Grahn, tassar tyst fram genom den välfyllda kyrkan och letar sig sittplatser längst fram, så nära koret, som möjligt. Efter ihärdig begäran från Eva som ville ha bra överblick över den barnkör som skulle medverka. Hon hade en önskan om att själv, någon gång, få vara med bland dessa välljudande unga stämmor.
Meda församlingen sjunger den välbekant; ”bered en väg för Herran”, träder prästen in tillsammans med tvåmedhjälpare.
De tar plats framför altarrunden koret. När psalmens sista tomer ekat färdigt i den stora Kyrkan, ber en av medhjälparna; alla barn, som så önskar, att komma fram i koret och sätta sig närmare det som händer. Eva är inte sen att ta tillfället i akt och springer glatt fram med ett tjog barn i 4-10-årsåldern för att sätta sig på golvet i en halvcirkel framför de tjänstgörande.
Prästen börjar med att hälsa dem välkomna och förklarade varför det finns något som heter Advent
”ordet betyder ankomst förklarade han undervisande för alla som ville höra på.
” Det är alltså något eller någon som vi väntar på som skallkomma till oss till jul”, Han tyckte själv att det var pedagogiskt välformulerat och fortsatte: ”Är det någon som vet vad, eller vem, vi väntar på”?.
En liten fyraårig tös som satt jämte Eva, viftade med handen och påkallade uppmärksamhet.
Församlingen tystnade i förväntan på detta vittnesbörd från flickan. Likaså prästen och medarbetarna såg på flickan med spänd förväntan när det överraskande svaret fyllde Kyrkan. Självsäkert stod den fyraåriga flickan inför präst och församling och förkunnade med klar och tydlig röst:” Kalle Anka!”
De vuxna i församlingen fnissade och skruvade. Besvärat, på sig när preludiet till nästa psalm fyllde kyrkan, tog familjen Grahn, tillfället i akt och avlägsnade sig från kyrkolokalen.
Utanför kyrkan rådde riktigt decemberväder med snö och kyla.
”Om vi nu skyndar oss hem så kommer vi in i och får värma oss med en kopp te och lite varm glögg” skyndade Fader Julius sig att påpeka.
” Kulmarknaden då!?!” ropade Staffan och Eva i gemensam protestkör.
Det finns säkert glögg på marknaden.” fick han som svar.
Egentligen, borde vi åka hem och ta i u med allt som behöver förberedas.” hävdade moder Julia med moderlig auktoritet. Vi har Att göra Köttbullar, Janzons frestelse, vattna ur och lägga in sill, och koka skinkan:2 dessa julkulinariska måsten, fick icke glömmas bort. ” jag måste fixa En gran”, var faderns avslutande inlägg i förberedelsegenomgången. Att bringa ordning i detta kravfyllda anor var, som vanligt Mamma Julias uppgift Men nu var det sista svängen ut i julruschen som alla fokuserade på.
” granar kan man också köpa på julmarknaden!” utropade barnen och dansade runt pappa Julius.
”Köpa Julgran!?” jag har väl aldrig hör så´na stolliga förslag. I generationer har familjen Grahn, huggit sina egna julträd i skogen och det skall vi fortsätta med!” faderns tonläge, motsatte sig all opposition. ” Det finns en skogsägare, som jag känner till som har mycket fina, lagom stora granar, som Staffan och jag, kan åka och besiktiga för vår räkning.” Staffan skrockade, förnöjt, vid detta förtroende, som han nu visades.
Väl te på stadens affärsgata, där kommersen var fullgång, trots vädret, där trängdes skolungdomar med hembakade lussekatter, med andra som passade på att nyttja denna stund av ökat köpbehov som befolkningen uppvisade i denna adventsid.
Utanför ett av varhusen stod en grupp människor med insamlingsbössor för olika hjälporganisationer; Röda korset, Lons, frälsningsarmén med flera.
Efter att ha ägnat ett intensivt studium av det skyltfönster där säsongens mest trendiga leksaker visades upp, menade Eva att de ”borde skänka en slant till de behövande också.
Pappa Julius, fiskade upp sin stora bruna plånbok och granskade innehållet, varefter han vände sig till sin hustru och undrade” kan du växa en femhundring?”
Då klev Eva fram, ryckte åt sig plånboken och fräste, anklagande, mot fadern:” det är väl fel tid att vara dum snål!” Det är ju Jul ändå”. Med de orden tog hon en femhundra kronors sedel ur plånboken och tryckte ner den i frälsningsarméns insamlingsbössa. Med förvånade miner följde hela sällskapet händelsen. Fick alla att känna sig väl till mods ” Det gjorde du rätt i”, sade modern och log, nästan generat och lite religiöst mot frälsningssoldaten Som, lika förvånad uttryckte sin tacksamhet och önskade dem alla en välsignad jul och ett gott och lyckligt, nytt år.
Mamma Julia, lade armen om Eva och berömde henne för hennes mod och driftighet.
”Jag tror att vi alla har nå´t att lära av Lilla Eva, denna jul” sade hon med den nyupplystes sanna övertygelse. ” jag föreslår att vi bjuder in familjen Islander, till vårt julbord.” ni vet de där som bor ovanför oss och som aldrig har några besök”. Den akuta julgodheten hade bitit sig fast, ordentligt hos damerna i, familjen Grahn och nu var det ingen som höjde rösten till protest. Vi kommer ju ändå att ha massor med julmat som vi får hala in och ur kylen, ända fram till midsommar, då kan vi lika gärna dela den med någon som kanske sitter ensam på julafton och det kan knappast rubba på våra jultraditioner nämnvärt.” eftersom inga protester hördes nu heller. Betraktades förslaget som’ antaget´.
”Men hur blir det med julgranen då?” utropade Staffan som väntade på att få dra sitt strå till stacken med detta utlovade skogsuppdrag.
” Vi kanske skulle köpt en på marknaden ändå?” tycke den välorganiserade mamma Julia.
” aldrig i livet!” papa Julius kände sig nästan förolämpad av detta påstående. Här köps inte en barrande rishög för två hundra kronor, när det växer massor i skogen här utanför”, Staffan och jag tar oss ann detta uppdrag, som det anstår riktiga karlar, som vet hur an handskas med yxa och såg:”
Med familjens kvinnliga befolknings lyckönskningar ekande efter sig, begav sig dessa urbaniserade skogsskördare ut på jakt efter den perfekta julgranen. ”Varför skall vi släpa in ett träd i huset, bar för att det är jul?” undrade Staffan, medans verktygen stuvades in i Bilen.
”Jo min son, nu skall din lästa fader lära dig lite om historien bakom. Våra viktiga jultraditioner”, så att du kan föra detta vidare till nästa generation”, Sedan följde en föreläsning om lussekatter, julklappar och jultomten, midvinterblot och adventsstjärnor, tilldess det verkade komma ut genom öronen på Staffan som andäktigt, lyssnande till faderns Kunskap om den nordeuropeiska jultraditionens alla detaljer.
Väl ute i granskogen gick de båda skogshuggarna omkring och granskade de gröna prydnaderna som kandiderade till årets finaste julgran.
”Här är de bästa!” ropas plötsligt Staffan så att den nyfallna snön rasade från de granar, han hade lokaliserat.
” nej , för sjutton!” pappa Julius, kom honom tillkötes ,med en avvisande min.
”men, de är klart snyggast i hela skogen!” fortsatte Staffan envist.
”om du absolut vill ha en av de där träden, får du låta den tina i farstun, innan den kommer in rumsvärmen!” hävdade fadern, med skärpa i rösten. 2 du får veta varför, när vi kommer hem”, fortsatte fadern men vi tar med oss en reservgran ocså. Det kommer vi at behöva.
Med förvånad min, Högg Staffan ännu en gran på stället som fadern anvisade honom.
Med grönskan säkert surrat på takräcket återvände de till hemmet för att slutrapportera sin framgångsrika granexpedition.
” det gick att få tag på julgran under tvåhundra kronor”, förkunnade pappa Julius, för familjen.
”2 men varför tar bi inte in dem och får iordning julgrnsfoten?” undrade mdern, förvånat,när hom upptäckte att de stod kvar ute i farstun.”Du kommer att bli varse det, så smång om” påpekade fadern lite kryptiskt ochmed detta lät sig famijen nöjas
Efer bakning, inläggningar och skinkkok. ansågStaffan att det var dags för att preentera familjens julgran.
Han gic ut i fastun för att hämts det gröna skgsinslaget sm han , så stolt hade, nedkämpat med sin yxa.
Men det som mötte honom var en stank, som från en svinstia. Halvt väljande rusade han in till familjen, spände blicken i fdern och unftse indignerat; ” vad var de för djävulsgranar du lutrade mig till?” öste han ur sig,medan färgen återvände till hans grönbleka uppsyn.
” Jo,min son”. Fadern taladelugnt och undervisande; Det är så att den bonde,på vikensmark vi hämtde årets juleträd, Har ett litet bus för sig med alla som tar granartan lov,påhans marker,får med sig granar, som han vattna med gödselvatten fr från ladugård och svinstia. När det ryser till gå det inte att upptäka,men nä det kommer in i värmen och tinar,brukar många ångra sitt tilltag”:
men vi hade ju en vattnad reservgran med oss.vi tar in den ocj lär en så fort do möjigt!”” medanni riktiga karlar klär julgranen sågår jag upp till Solanders och bjuder in dem till julmaten”. Sade Mamma julia och var glad att då komma från grandiskussionerna en stund.
Julafton
Vid tvåtiden på Julafton spred sig de klassiska dofterna i famijen Gahns hem och enhal timme enare ringde det på dörren och Solanders uppenbarade sig,uppkläddaochnykammde,med enjättestorblommande julgrupp sm gåva till värdfolket.
”Oh tack snälla rara ör er vänlga inbjudan.Vi vet inte hur vi skallkunna acka er för att vi får fira enhjul uan ensamhetskänsla!2 De vste inte til sig av välvillig tacksamhet.
D”Det är dtsom Julen är till för!” hann Eva säga,innan någon anna kom sig för att besvara hälsningen.
Julbordet , som dukats upp i salongen, var en ljuvlig syn. Där trängdesjulskinka,kalvsylta,prinskorvoch lulorv med Janssons frestelse Rödkål flera sorters inlagda sillaroch lulosten samt sillsallad. För de som så önskade fanns ocksålutfisk,kött billar och ikokt lax. De överväldgade gästerns stod medmunnarna vidöppna och trdde knappt sina ögon inför denngeneositet som breddes ut framför dem. I famuljens ganmla stereo pelade stämningsfull julmusik och doften från dussintals stearinljus,förstärkte julstämningen ytterligare-
Just när alla andäktigt samlats kring de dignande bordet gördes, från stereon de välbekanta raderna ur ”nu tändas tuse Juleljus; ´du stjärna över Betlehen, olåt dillmildaljus få lysa in medhopp och frid,i varje hem och hus´: ”n bättre bordsbön går väl inte att få”. Sade Mamma Julia med högtidlig röst. ”Var sågoda och ta för er!” det gamla golvuret slog samtidigt tre dova slag som överröstades av Stafan som satt i andra änden av rummet och ropade; ”Nu kommer Kalle Anka!#
”Bed honnom gå till grannhuset!” ropade fadern, Vi är upptagna med att fira jul på riktigt!”
”Amen” viskade Eva och log förnöjt.
Pappa Julus julfakta:
Lussekatten
Lussekatter har i Västsverige förr även kallats dövels- och dyvelkatter, där "dövel" ursprungligen betyder djävul, med första belägg 1897.[3][4] Nordisk familjebok från 1912 saknar ännu ordet lussekatt, men skriver däremot: I sydvästra Sverige bakas till L. ett särskildt kultbröd (se d. o.), kalladt "dövelskatt".[7] Enligt Nordiska museet var det i samband med att bullarna började bakas till luciadagen som dyvelskatterna började kallas lussekatter.[6] Saffranet tillkom under sent 1800-tal.[8]
Lucia
Lucia är en högtid som firas den 13 december, samt namnet på högtidens huvudperson. I Sverige ingår Lucia tillsammans med advent i förberedelserna till julfirandet. Det svenska moderna luciatåget är en blandning av flera traditioner, varav de flesta folkliga. Eventuellt finns också ett förkristet inslag[källa behövs]. Luciatåget har spritts till andra nordiska länder, och i viss mån också utanför Norden.
13:e decembers namnsdag Lucia kommer från den gamla helgonkalendern. Helgonet Lucia vördas i både västkyrkan och östkyrkan, och ska ha levt på Sicilien omkring år 300. Även om ett oljelampa eller ljus i handen tillhör Lucias helgonattribut har dagens nordiska luciafirande har föga gemensamt med helgonkulten.
Julgranen
En julgran är ett dekorerat barrträd, oftast gran eller ädelgran, eller ett konstgjort träd med liknande utseende, som förknippas med firande av jul. Den dekorerade granen kan förekomma såväl utomhus som inomhus. Dagens julgran har sitt ursprung i 1400- och 1500-talens Tyskland där protestanter tog in dekorerade träd i hemmen. Inledningsvis förekom traditionen i de övre samhällsskikten i städerna för att sedan sprida sig till bredare socialgrupper och ut på landsbygden. Först vid mitten av 1800-talet spred sig traditionen från det protestantiska delarna i norr till de katolska i söder, och från Preussen till övriga tyska stater och vidare till andra länder.[1][1][2][3]
Tidigt pyntades julgranar med "rosor av färgat papper, äpplen, rån, glitter, sötsaker etc".[1][2] Under 1800-talet började träden att förses med stearinljus som senare byttes mot elektriska ljus. I många områden hör det till traditionen att det ska sitta en stjärna eller en ängel i toppen av trädet, vilka representerar ärkeängeln Gabriel eller Betlehemsstjärnan som lyste vid Jesu
födelse.[4][5] Ätbara objekt, som pepparkakor, karamellstänger, choklad och annat är också
Jultomten
Jultomtens tydligaste ursprung är Sankt Nikolaus – en givmild biskop som levde i Turkiet på 300-talet. Enligt legenden räddade han tre fattiga flickor från prostitution genom att kasta pengar till dem genom skorstenen. ... Holländare tog i sin tur med sig Sinterklaas till USA, där han blev Santa Claus
Julkrubban
Julkrubban är ett vanligt julpynt i kyrkor och hem. Till julkrubban hör Jesusbarnet liggande i en krubba, jungfru Maria, Josef, och ofta herdarna med sina lamm, de tre vise männen med kameler samt andra djur såsom en åsna och en oxe, ibland även en ängel. Krubban är ofta satt i ett miniatyrlandskap som skall föreställa Betlehemstrakten, ibland med en palm till och en hängande stjärnsymbol som symboliserar Betlehemsstjärnan.
Den första kända julkrubban skapades av Franciskus av Assisi år 1223, och seden sågs fram till början av 1900-talet främst som en romersk-katolsk tradition. På Grand Place i Bryssel arrangeras varje år en julkrubba i naturlig storlek som lockar många besökare.
De första julkrubborna i Sverige förekom i borgerliga katolska hem under 1870- och 1880-talen[1][2], medan Svenska kyrkan först visade motstånd mot denna tradition. 1906 arrangerades dock en julkrubba på Ersta diakonissanstalt[3], och en julkrubba sattes för första gången upp i en svenskkyrklig kyrka år 1929 i S:t Petri kyrka i Malmö.[4] Under 1900-talet spreds traditionen snabbt i såväl kyrkor som hem.[5] och under 1970-talet hade julkrubban slagit igenom på bredare front inom Svenska kyrkan.[6]
Julkrubban ska inte ses som en vetenskapligt korrekt bild av den plats där Jesus föddes. Bibeln säger inte klart ut att Jesus föddes i ett stall, bara att han "lindades och lades i en krubba". Det är inte troligt att Betlehem hade några fristående träbyggnader som användes som stall. Djuren hölls troligen i grottor eller i avgränsade delar av boningshusen. Krubban behöver inte ha varit av trä, utan snarare av lera eller möjligen sten. Någon oxe eller åsna nämns inte i Bibeln, även om det är rimligt att det finns djur där det finns en krubba. De tre vise männen, som Bibeln nämner som "några österländska stjärntydare" behöver inte ha varit tre, och hann definitivt inte fram i tid för att vara med vid krubban samtidigt som herdarna. Enligt Matteusevangeliet hade Maria och Josef före deras ankomst redan hunnit besöka Jerusalem för Jesu rening, vilken utfördes en dryg månad efter födseln. Det finns dessutom anledning att anta att de vid det laget hittat bättre nattlogi än stallet.
Lulklapp
Förr iakttogs en högre grad av hemlighetsfullhet. På julaftonsmorgonen hörde man en knackning ("klappning", därav ordet julklapp) på sin dörr eller på sitt fönster, och omedelbart därefter inkastades ett väl inlindat paket. Det finns även en teori om att man gav varandra en skämtsam smäll/klapp.
Seden att ge bort julklappar började som ett skämt, en lantlig tradition som innebar att byns ungdomar smög omkring på julaftonen och knackade på i stugorna. När någon öppnade kastade ungdomarna in en skämtgåva, som kunde bestå av ett vedträ eller en halmfigur. På gåvan hade de ofta fäst en lapp med en vers som förklarade varför mottagaren förärats den fina presenten. Dessa verser är föregångare till våra dagars julklappsrim. Det var viktigt att inte bli tagen på bar gärning under julklappsutdelandet, eftersom verserna kunde vara ganska så elaka och grovkorniga. På en del platser delades julklapparna ut av en julbock, men han och hans uppgifter har sedan slutet av 1800-talet övertagits avjultomten
