Ett förlorat decennium
1968 drabbades västvärlden av den s k 2flower-powerrörelsen” som, med sitt budskap: make peace, not war”, svepte över hela västvärlden.
Det var inledningen till 70-taeta monumentala degenerering.
Allt som inte var poliiskt korrekt, skulle brännas.
Det brändes studentmössor, BH:ar och flaggor för att markera progressivitetens tidevarv. Det bedrevs massdemonstrationer mot USA samtidigt som man gärna läskade sig med en Coca-Cola medan stjärnbaneret brann.
Studentvärlden skruvades bestämt åt vänster. Freires nya pedagogik intog lärosätena. Boklig kunskap nedgraderades den s k ”flumskolan” var född.
Paradoxalt nog så växer intresset för de existentella frågrna och den ungdomliga kyrkligheten blommade. Vi de teologiska utbildningarna ägnades emellertid mycken tid år studier av filosoferna, Kirkegaard, kant och Marx. I vissa fall var MaO:s ”lilla röda” djupare studerad än Bibeln.
Det dracks te ur keramikkannor i små grupper där man i lotusställning och navelskåderi, befäste sin avrsion mot USA och västvärldens kapitalism.
Samtidigt om den amerikanska musik- och snabbmatskulturen fick ett alltfastare repp om ungdomarna. Man åkte gärna mkng i amerikanska bilar ch bjöd på rockabillymusik, och klädde sig i de senaste amerikanska jeansen
Det stora moraliska förfallet började vid denna tid.Med förebild från det stora landet i väster, började svenska kvinnor uppträda ”topless på badstränder samtidgt somman i vardagen gjorde allt föratt dölja sina behag i blåställ, snickarbyxor och murarskjortor.Allt för att inte väcka männens lustar I många sammanhang bidrog införandet av P-pillret att denna nya ”fria generation utövde promiskuitet helt oblygt när tillfälle gavs.
I förlängningen av denna ”frihet” uppstod den nya livsstilen som manifesterades i det som kallades Kollektiv. Kollektiven var en del av de s k alernativa livasstilarna.
Man skapade alternativ literatur, alternativ musik, alternativt helgfirande
Alternativa familjer. Amhällets upplösning, väntade på genombrott.
